Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knipit, ändå ibland haft en smula tur och så var det denna
gång. Jag spelade nämligen på danska klasslotteriet och då jag
på måndagseftermiddagen tillfälligtvis genomögnade Skånska
Aftonbladet, upptäckte jag till min stora glädje att mitt nummer
kommit ut med 250 kronors vinst. Jag reste in till »Kongens
By», lyfte pängarne och på fredagens e. m. gick jag upp till
vederbörande och betalte böterna.
Detektivkonstapeln Stenborg — nu välbeställd källarmästare
i Malmö — blef så glad öfver att jag betalte och sålunda slapp
att krypa in, att han bjöd mig in i sin privata bostad, där vi
tillsammans tömde en bägare — ja, jag tror, gud hjälpe mig,
att det var två.
Denna lilla historia gaf anledning till att jag blef bekant
och vän med den framstående, numera aflidne tidningsmannen
Ivar Nelin, hvilken som bekant därigenom att han å en
fiskeri-utställning å västkusten vågat säga majestätet ett sanningens ord,
blifvit fockad från sin redaktörsbefattning i en af
västkuststäderna. Nu hade han blifvit ofvan omnämnde Wernells
efterträdare som redaktör för »Skånes Nyheter».
I måndagsnumret af »Sk. Nyh.» hade Nelin till sina läsares
uppbyggelse serverat en rolig historia om hur polisen lade
van-tarne på mig jnst som jag skulle bege mig i väg tili Bökeberg.
Jag blef icke svaret skyldig, utan i »Folkviljans» nästa
nummer stod en icke mindre rolig historia om »huru en frisinnad
tidningsredaktör plågas för att få stoff till en originalartikel i sitt
måndagsnummer.» Hade man skrattat åt Nelins artikel, så
skrattade man sannerligen icke mindre åt min.
En liten tid efteråt träffade jag Nelin, som jag icke förut
personligen kände. Han uttalade sin glädje öfver att råka mig
samt bjöd mig hem till sig, så att vi skulle få tillfälle att
närmare bekanta oss med hvarandra. Jag tvekade först om jag
skulle våga mottaga inviten, »ty hvem vet», tänkte jag, »om
han icke klår upp mig». Men då jag närmare tog honom i
skärskådande, räknade jag ut, att något dylikt skulle vi bli två
om och dessutom visade hans hederliga ansikte, att det icke var
någon risk i det hänseendet.
Jag följde alltså med och jag hade ingen anledning att
ångra det, ty Nelin var en karaktärsfull personlighet, och därtill
en angenäm sällskapsmänniska.
Nelin blef inte gammal i »Skånes Nyheter». Han for snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
