Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har varit och hört ert föredrag i afton, sade han, och
det intresserade mig mycket. Socialismen kommer och den måste
komma, men det går inte förrän äfven det andliga proletariatet,
jag menar det proletariat, som icke tillhör kroppsarbetarne,
kommer med. Ty tro mig, det finnes en mycket stor del af dessa,
s. k. andliga proletärer, som lida alla helvetets kval, som ha
skulder till höger och vänster, som icke ega så mycket som den
uslaste trashank, ty de trasor denne bär, äro åtminstone hans egna.
— Men hvarför äro de då sådana åsnor, att de låta sig nöja
med detta; hvarför göra de icke gemensam sak med arbetarne?
af bröt jag.
— Ja, det kan ju synas förunderligt. Men ni vet ju att
spelaren på exempelvis lotteri eller annat spel icke ryggar
tillbaka för att offra sista kronan, ja ofta icke drager sig för att
kanske stjäla eller förfalska för att kunna fortsätta — han tror
ju att han till sist skall få en stor vinst och så kunna blifva
hederlig igen. Samma är förhållandet med den andliga proletären.
Har han först lyckats att klara sin examen, tror han i nittionio
fall af hundra, att lyckan förr eller senare skall gynna honom,
så att han erhåller ett embete eller någon annan god ställning.
Och har han så blifvit välbeställd embetsman, ja då har han det
så bra han kan önska. Se på mig till exempel. Jag är nu
tillförordnad chef för verket här. Jag går upp i expeditionen en
timma om dagen, ifall det faller mig in. Blir jag borta, ja då
utför min närmaste underordnade mitt arbete, som egentligen
icke är något annat än ett slags öfverkontroll. Kommer jag icke,
öfverkontr ollerar han nämligen sig själf och af ger rapport till
mig då jag behagar infinna mig. Jag har det så godt jag kan
önska mig och då månaden är slut, lyfter jag mina 350 kronor,
men ta mig katten, om jag vet hvad nytta jag gjort för dem.
Ja, så är det, herr Palm, sade han och gjorde en paus.
— Tro mig, fortsatte han vidare, det går icke förrän dessa,
som jag här talat om, komma med och deras dårhusmässiga
för-nämitet och öfversitteri blifvit bortarbetade. De måste lära sig
inse att de äro fattigare än arbetarne, och betydligt uslare och
mera i saknad af karaktär än dessa, ty de ha i regeln ända tills
de blifvit 25 ä 30 år, ja ofta mycket äldre, aldrig en enda dag
förtjänat den föda de förtärt eller de kläder de haft eller ha på
sig. Tag fasta på hvad jag här sagt er! Lär dem att
skämmas för sig själf och sin egen förnedring och de skola nog vakna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
