- Project Runeberg -  Ur en agitators lif /
275

(1904) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satt inburad liksom jag och kunde, sedan han hunnit lugna sig,
närmare tänka öfver sitt syndaregister samt att öfverheten icke
bär svärdet förgäfves.

Jag hade återigen lyckats falla i sömn från mina underliga
tankar, då jag återigen väcktes, denna gång af de mest
hjärtskärande skrik, som kunna prässas fram ur en mänsklig strupe.
Det var en kvinnas förtviflade skrik; hon grät, nej vrålade och
bad om förbarmande, så att det var både hemskt och
hjärtskärande att höra det. Jag rusade upp ur bädden och gick fram
till dörren för att kunna höra bättre. Förutom de manliga
vaktarne tycktes en kvinlig dylik vara med, ty jag hörde en kvinlig
röst, så godt sig göra lät, söka trösta den olyckliga. »Vi ha
ingen annan plats för er i natt», hörde jag henne säga, »men
ge er till tåls, ni måste ge er till tåls, jag skall stanna hos er».
Det hjälpte icke, de ohyggliga skriken fortsatte hela vägen genom
korridoren till bestämmelseorten — cellen.

Hvilket brott hade väl hon begått ? Hade hon kanske i nöd
och fattigdom brutit mot den heliga äganderätten, hvars
straff-lagsparagrafer äro skrifna och antagna af sådana, som aldrig
fattats bröd eller något annat till lifvets uppehälle nödvändigt?
Var hon barnamörderska kanske? Kanske var det en af
dessa olyckliga kvinnor, som råkat ut för en usling, åt hvilken hon
hängifvit sig i ett svagt men dock så mänskligt och naturligt
ögonblick, förlitande sig på hans tro och heder! När sedan
följderna visat sig, hade han öfvergifvit henne, lämnande henne åt
sin olycka och — »skammen», som det kallas i detta hycklar
-samhälle. Nu skulle hon lida sitt straff efter lagparagrafer,
skrifna af kortsynta män och representerande ett moralbegrepp,
som härstammade från barbarismen. Ty dessa lagparagrafer
visade den gräsligaste okunnighet om orsakerna till brotten, ty
dessa äro brist på bildning, framkallad af det nuvarande
samhällets dåliga uppfostringssystem samt dåliga inrättningar för
öfrigt. Lagparagraferna, de må bli hur stränga som hälst, komma
ej att förhindra brotten, utan dessa komma i stället att tilltaga
ända till samhället blifvit så inrättadt, att alla få förnuftig
uppfostran och tillräckligt med föda.

Dessa och liknande tankar genomströmmade mig där jag
stod på cellgolfvet. Jag tände åter min cigarr och var glad
öfver att man vid visitationen glömt att fråntaga mig detta härliga
bedöfningsmedel för upprörda nerver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/paagitator/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free