Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återlämnades — här var man således inte rädd för att jag skulle
hänga mig i dem.
Därefter fördes jag upp i den cell, som skulle blifva min
vistelseort för de närmaste tre månaderna. Jag kunde inte dölja
min öfverraskning, då jag fördes in i ett vanligt ljust, gladt
rum med stort fönster. Visserligen var det förgallradt och
för-sedt med mattslipade rutor, så att man ej kunde se ut, men det
föreföll mig som ett paradis jämfördt med det helvete jag nyss
lämnat.
Det var möbleradt som ett enkelt, men trefligt ungkarlsrum.
En ordentlig järnsäng stod snyggt uppbäddad i ett hörn — här
slapp man sålunda den usla hängmattan —, dessutom fans det
ett flyttbart bord, dito stol, tvättkommod m. m. — kort sagdt,
allt snyggt och hem trefligt. T. o. m. en lampa stod på bordet
— här fick man således ljus.
— Se här skall Palm sitta, sade mig den gamle hygglige
sergeant Cesar, ty det var han som installerade mig i cellen nr
173. — Önskas egna sängkläder, går det an att låta sända hit
dem, fortsatte han.
Sedan han gifvit mig nödiga instruktioner hur jag hade att
förhålla mig, gick han, tillönskande mig, att jag måtte finna mig
väl till pass, så långt de förhanden varande omständigheterna
tilläte.
Jag kan knappast beskrifva de känslor af glädje som
genomströmmade mig sedan jag blifvit ensam. Sedan jag fått lampan
tänd, tillbragte jag den angenämaste afton jag kunde önska mig.
Jag hade både tidningar, böcker och skrifmaterialer och hvad
kan en människa — som inte har buken till sin gud — mera
önska sigl
Jag skall inte trötta läsaren med att lämna några
långrandiga betraktelser öfver fängelselifvet och hvad jag därunder
upp-lefde. Den ena dagen var den andra lik och jag skall endast
be få nämna, att dessa tre månader blefvo för mig en fullständig
vederkvickelse och hvila, som jag på bästa sätt sökte begagna för
att öka mitt kunskapsförråd.
Under de senaste 7 åren hade jag oafbrutet, så godt mina
gåfvor och mitt förstånd räckte till, sökt bringa kunskapen om
socialismen nt bland folket både i tal och skrift. Men detta arbete
hade till den grad upptagit all min tid, att jag under de senaste
åren blifvit efter i mycket. Ur tidningarne, dagsprässen, hade
24 — Ur en agitatorn lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
