Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag hunnit hvila mig en smnla efter min sista
Långholms-sejour bar det åter i väg ut på uppviglarfärd.
Först begaf jag mig ned åt Sydsverige, där jag höll möten
i Norrköping, Linköping, Elmhult, Hessleholm, Helsingborg —
hvarest jag sammanträffade med Fredrik Sterky, som företagit
en agitationsresa i vestra Sverige — Höganäs, Billesliolm,
Kristianstad, Lund och Malmö. Till Köpenhamn gjorde jag en liten
afstickare och passade på tillfället att hålla ett möte där.
Därifrån bar det i väg till Vika i Dalarne, hvarest jag skulle stå till
svars med anledning af det förut omtalade mötet i Korsnäs.
På vägen höll jag möten i Smedjebacken, Söderbärke,
Domnarf-vet och Falun.
Under dessa resor passerade en och annan lustig episod,
som jag här vill i korthet berätta. I Linköping hade nu aflidne
partivännen, tapetserare Moselius, arrangerat ett möte i
Verner-ska trädgården, å hvilket jag talade öfver ämnet: »Socialismen
och liberalismen». Ett par hundra personer hade infunnit sig
och bland motståndarne utmärkte sig särskildt »Östgötens»
redaktionssekreterare, hvilken bl. a. framhöll att socialismen vore
omöjlig, icke ensamt af den anledningen, att det vore omöjligt att
kontrollera embetsmännen i den socialistiska staten, utan dessa
komme då att bestjäla staten i ännu större utsträckning, än hvad
nu är fallet. Vidare ansåg hr Edling, ty det var han, som nu är
i Eskilstuna Kuriren och hart nära officiellt erkänner socialismens
principer, att i en sådan stat ingen skulle vilja bortbära
exkre-menter och annan orenlighet. Hvad sägs om dylika skäl? Hvad
det senaste beträffar, har ju renhållningsstrejken i Stockholm i
maj 1905 visat att om inga andra göra det, äro studenter
villiga därtill. Därmed är den invändningen bragt ur världen.
I Elmhult väckte min ankomst stor uppståndelse i det lilla
samhället. Jag lyckades erhålla för möte en plats i liten
skogsdunge helt nära stationen. Man sökte visserligen att använda
det gamla knepet att få ägaren till platsen att taga tillbaka sitt
löfte, men då detta icke lyckades gick societén i Elmhult —
samhället består sig med en dylik, sådan den nu är — och ref ned
mina affischer. I detta hänseendet utmärkte sig särskildt
stations-inspektoren Liljedahl, äfven »Bissmark» kallad.
Trots detta var mötet ändock besökt af omkring 400
personer. Bemälde stationsinspektor jämte ett tjugutal tölpiga
half-herrar hade äfvenledes infunnit sig vid mötet, försedda med hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
