Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen, hvilken, åtföljd af en karl, lika massiv och undersätsig
som han själf, såg så trygg ut, där han gick och sneglade på
min ringa person, antagligen resonerande som så för sig själf:
»den där skall jag snart bli färdig med, om det kniper».
Det kom folk i långa banor, bruksherrarne och förmännen
från de närliggande småbruken, arbetare och till sist mötte alla
Räfvåla-bönderna upp. De samlade sig i grupper efter stånd och
rang.
Då jag såg att det öfver vägande antalet var bönder och jag
alltid i det afseendet tagit Paulus till mönster, som talade som
jude, när han talade till judar och som grek, när han talade
till greker, så hade jag snart klart för mig att här måste jag
tala som bonde till bönder, och då jag själf är född på landet
och känner böndernas lif, så var det inte någon svårighet för
mig. Jag talade således om huru bönderna hade det, huru deras
egendomar äro öfverintecknade, huru de under form af dryga
räntor få göda herrarne, hvilka på så sätt utplundra dem, huru
bondeklassen så succesivt år efter år sjunker ned i arbetarnes
led o. s. v. samt påvisade slutligen huru småbönderna, om de
ville sitt eget väl, borde lära att inse att de hade flera
gemensamma intressen med arbetarne än med herrarne.
Herrarne sågo besvikna ut och satte upp sura miner,
bönderna blefvo allt mera intresserade af mitt tal allt efter som det
framgled och då jag kryddade upp det med en eller annan rolig
liknelse, skeno ansiktena på Räfvåla-bönderna och de sågo så
belåtna ut att det var ett riktigt nöje för mig att iakttaga det.
Sedan mitt anförande var slut dröpo herrarna synnerligen
missnöjda i väg. »Den där fan sätter också upp bönderna mot
oss», utlät sig en af herrarna på hemvägen, hörde jag sedan en
arbetare berätta, samt erhöll det karaktäriska svaret: »Om
bonden inte vore så dum, kunde det vara farligt nog, men nu är
det ingen fara».
Just som jag stod färdig att sätta mig upp i vagnen för att
fara åstad tillbaka till Grängesberg, kom en flicka ut och hälsade
från »Moran» om jag ville komma in och dricka en kopp kaffe
innan jag for i väg samt ta min skjutsbonde med in. När vi
kommo in, sutto alla Räfvålabönderna jämte fjärdingsmannen
och hans bastanta biträde bänkade kring ett trefligt dukadt
kaffebord. Efter att vi fått kaffe med dopp kom konjaken fram och
den löste tungan på Räfvåla-borna, som alla försäkrade mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
