- Project Runeberg -  Långholmsdrömmar /
15

(1889) [MARC] Author: August Palm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på någon himmel, ej heller på något helvete, ej heller på
någon gud, hvarken i en person eller flera. De ha icke
varit så dåraktiga att försöka utgrunda det outransakliga;
deras mål har varit att gagna menskligheten, de ha
varit nöjda med hvad jorden bjöd, samt sökt sprida
upplysning oeh vetande bland jordens barn; de hafva trotsat
tyranniet under alla dess former och varit besjälade af en
fast, orubblig öfvertygelse att menniskoslägtet slutligen
skulle bli lyckligt, blifva ett samfund af bröder, hvarest icke
den ena förtryckte den andra, i denna tro ha de
lefvat, verkat och dödt och nu få de här i
underjordens rike evigt fortsätta att se sin tro förverkligad.
Där i byggningarne fa dessa mensklighctens sanna
välgörare fortsätta med sina käraste sysselsättningar på jorden,
medan de till omväxling taga sig promenader bland denna
trädgårds lummiga ekar.

— Detta är ju som ur tusen och en natt,
utropade jag förvånad. Hvilken härrlig dröm!

— Som på jorden skall blifva verklighet den dag alla
hunnit äta af kunskapens träds frukt, svarade Lucifer.
En lång stund stod jag och beskådade all denna
härdighet, huru länge vet jag icke, ty jag stördes i de tankar
som genomströmmade mig, af Lucifer, som bröt
tystnaden och sade: kom så skall jag visa Eder de andras
bostad, förtryckames, utplundrarnes, hycklarnas tillhåll!—Jag
följde honom mekaniskt och efter att vi genomvandrat
en lång smal korridor öppnades en stor svart dörr; vi
trådde in och befunno oss nu i ett stort halfmörkt rum.
Hvilket skrik, hvilka förbannelser utslungades icke här
från de i stora kittlar öfver brinnande eldstäder liggande
olyckliga, som vredo sig likt ormar. En hel del män och
kvinnor, de flesta gamla och fula som — fan, hade jag
når sagt, men det är fel, ty han var som anfört en
vacker karl, och hängande läpp värre än Per Axel
Bergström, gingo fram och åter, en del bärande
äm-bar med vatten och olja, en del bränsle, det förra slogs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:23:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palangholm/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free