Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inseglingen till New-York, Emigranternas landstigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löklukt från en hel skeppslast lök, som låg uppstaplad, strax vi
kommo in i det väldiga packhuset. Och hvilken lök! Dess
storlek gaf en aning om växtligheten i nya världen.
De första, som togo emot emigranterna, voro liniernas
agenter och tulltjänstemännen; det gestikulerades, kommenderades
och skreks på många tungomål, och det blef ett
lif, ett knuffande och springande hit och dit, en fullständig
babylonisk förbistring. Så hade hvar emigrant att taga reda på sina
koffertar och kistor, som
varit nedstufvade i lastrummen, allt efter som de
kommo upp och i land; det
var ej ett det lättaste arbete. Hade man så äntligen
funnit sina saker, skulle
repen, som voro slagna om
kofferterna och kistorna,
lossas, allt skulle öppnas och
efterses af tulltjänstemännen; det tog tid allt detta.
Var man bland de lyckliga,
som sluppit vänta allt för
länge, innan man fick det undanstökadt, så hade man tid att ta en
öfverblick öfver ställningen; den var för en del allt annat än
treflig, besvär och förtretligheter begynte för många redan vid
landstigningen; en del kunde icke hitta sina kistor och koffertar,
andra åter hade fått dem mer eller mindre ramponerade.
Nu blef det tjut, gråt och bannor. Där satt ett par gamla
makar från Halland, hopkrupna på sina kistor; de voro på väg
till Visconsin, till en son. De sågo sorgmodiga och bedröfvade
ut i allt detta virrvarr, och det var ej underligt; de hade ju
Syndikatbyggnaden, en »skyskrapare» på 32 våningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
