Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niagara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. ex. är 10 i New-York, är den 9 i Chicago och endast 8 i
San Francisco, således 2 timmar senare än i New-York och 8
timmar efter tiden här i Sverige.
Frustande som en yster, eldig hingst, for ånghästen fram
öfver Ontarios kuperade landskap – förande oss allt närmare
Niagara. På den sträcka af 180 eng. mil, vi hade att tillryggalägga
mellan Port Huron och Niagara, passerade vi bland andra
platser Hyde Park, Harrisburg och Hamilton. Ju närmare vi
kommo målet, stegrades de resandes nyfikenhet. Allas tankar
kretsade kring Niagara, detta naturens underbara verk, så ofta
beskrifvet i dikt och prosa. Det låg en nervös, orolig spänning
öfver de medresande, isynnerhet sådana, som för första gången
i sitt lif och kanske äfven för sista gången inom några ögonblick
skulle få njuta af detta storslagna natursceneri. Den växte
minut för minut och grep oss alla. Det fordrades ingen psykologisk
skarpblick för att se, hvilka passagerare som reste denna
väg uteslutande för att få se Niagarafallen. Landskapet företedde
för öfrigt intet ovanligt, blott litet mera kuperadt med
små dalsänkningar här och hvar, strax innan vi kommo fram;
det var allt.
Ändtligen!
Tåget rullade sakta ut öfver den väldiga järnvägsbron, som
leder öfver Niagara. Det var som om alla passagerarne fått en
elektrisk stöt; de rusade upp från sina platser, kupéfönstren
öppnades och fyldes af hufvuden, af ögon, som girigt blickade
ut öfver nejden. Midt på bron stannade tåget (alla passageraretåg
stanna midt på bron). Därifrån hade man en härlig,
storslagen utsikt öfver de väldiga vattenfallen, hvilkas dofva
dån trängde fram till oss.
Det var på förmiddagen den 5 dec., jag anlände till Niagara.
Digra moln betäckte horizonten, hvilket bidrog till, att man
kände sig mera dyster till humöret än på dagar, då luften är
klar, och solen från högblå himmel kastar sina lifgifvande strålar
ut öfver nejden. På resan mellan Chicago och Niagara hade
jag stiftat bekantskap med en tysk, som var på väg till Europa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
