Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edwin Markhams dikt: »Mannen med hackan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannen med Hackan.
Fritt efter Edwin Markham, af Edwin Tengström.
(Till taflan sid. 204-205).
Han lutad står, af seklers träldom krökt,
Mot hackan, och han skådar öfver marken
Med många släktens tomhet i sin blick.
Hur vardt han död för sällhet och för tviflan:
Ett något utan sorg och utan fröjd
Och utan hopp – den slöe orens like?
Af hvem har han den grofva käken fått,
Och hvilka händer ha tryckt ned hans panna,
Och hvem har lågan i hans hjärna släckt?
Är detta han, som skapades af Herran
Att taga väldet öfver land och haf?
Att vidga det till himlens stjärnevärldar
Och peila evighetens gåtors djup?
Är han en dröm af den, som tände solar
Och fästet jvälft på pelare af ljus?
Ransaka helvetet, så långt du gitter:
Du finer intet mere skakande
Än detta vittnesmål mot skändligt ocker
På hvad som skapts till ädel mänskokraft,
Men har förkrympts till hot, som rufvar, rufvar ...
Det är ett svalg befästat mellan honom
Och ljusa ödens glada söndagsbarn.
Hvad äro Plato och Plejaders banor
För honom, som i lifvets trampkvarn går?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
