Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på daglönen, så att ni kan få något att äta. Därav
kan jag se, om ni menar ärligt eller ej.
— Ja, men innan dess, började jag, men han avbröt
mig:
— Om jag nu gav er något att äta, så skulle jag
aldrig mer få se er. Åh, jag känner mycket bra till
folk av ert slag. Se på mig! Jag är inte skyldig
någon mänska något. Jag har aldrig nedlåtit mig till
att bedja någon mänska om mat. Jag har alltid
förtjänat min föda. Det som är felet hos er är att ni
är lat och utsvävande. Jag kan se det på ert ansikte.
Jag har arbetat och fört ett hederligt liv. Jag har
själv arbetat mig upp till det jag är. Och ni kan
göra detsamma om ni arbetar och lever hederligt.
— Som ni? frågade jag.
Ack, det hade aldrig funnits minsta glimt av humor
i denne mans dystra, arbetsgenomträngda själ.
— Ja, som jag, svarade han.
— Alla vi andra? frågade jag.
— Ja, alla ni andra, svarade han med den
innerligaste övertygelse.
— Men om vi allesamman blev som ni, sade jag,
så måste jag tillåta mig att göra er uppmärksam på
att det inte skulle finnas någon som kunde lämpa sten
för er.
Jag vågar dö på att det syntes en den svagaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
