Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring i Förenta staterna, är den där systern i Salt
Lake City absolut den käraste. Hon står helt levande
för mig. När jag talar om henne, kan jag se henne
framför mig, hennes två små flickor och hennes man,
entreprenören. Hon är en storväxt, moderlig kvinna,
som håller på att bli korpulent, som det så ofta
händer med godmodiga kvinnor — en kvinna av den
sorten, förstår ni, som alltid lagar god mat och aldrig
blir ond. Hon är mörk. Hennes man är en lugn,
välvillig person. Ibland tycker jag precis att jag känner
honom. Och vem vet, om jag inte en dag kan komma
att stå ansikte mot ansikte med honom. Om den
gamle sjömannen kunde komma ihåg Billy Harper, så vet
jag inte, varför inte jag en vacker dag kan komma att
stå ansikte mot ansikte med entrepenören, som är gift
med min syster, som bor i Salt Lake City.
Å andra sidan har jag en alldeles tydlig
förnimmelse av att jag aldrig här på jorden skall träffa på
mina många upplagor av föräldrar och far- och
morföräldrar — ty ser ni, dem har jag oföränderligt låtit
avgå med döden. En hjärtsjukdom var min
älsklingsmetod för att låta min mor dö, fastän jag också vid
ett eller annat tillfälle har låtit henne dö i lungsot,
lunginflammation och tyfus. Det är visserligen sant,
att polisen i Winnipeg kan intyga, att jag har
morföräldrar boende i England; men det är länge sedan
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
