Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konsten att ”Hänga på”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina fötter marken. Det hela går på en ren slump. I
nästa ögonblick kan jag ligga på marken och rulla
runt i gruset med brutna armar och revben eller med
krossad huvudskål. Men mina fingrar griper om
räckverket; det rycker till i mina armar, jag snurras runt
en liten smula, och mina fötter hamnar med en
våldsam duns på fotsteget.
Jag sätter mig och är mycket stolt över mig själv.
Under hela min vagabondtid är detta det finaste prov
på tågäntring. Jag vet att man sent på natten alltid
är säker på sista plattformen, i varje fall för ett par
stationer framåt, men jag vågar mig inte bort till de
främsta vagnarna. Då tåget första gången stannar,
springer jag ned längs den sidan, som är längst bort
från perrongen, passerar förbi Pullmanvagnarna och
dyker ned under en av de vanliga vagnarna. Då tåget
nästa gång stannar, springer jag fram igen och finner
mig en ny underplats.
Nu är jag någorlunda säker. Bromsarna tror att
jag ligger i diket. Men den långa dagen och den
ansträngande natten börjar att kännas. Det är varken
kallt eller blåsigt där under, så jag börjar blunda.
Men det går inte an. Att falla i sömn på järnstängerna
är vissa döden, och då vi kommer till en station,
kryper jag fram och äntrar den andra blindvagnen.
Här kan jag lägga mig ned och sova; och här
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
