Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt det lidande, som kan vederfaras en människa,
stod att läsa i hennes ansikte, och där fanns ett
oändligt tragiskt uttryck i det, som om hon hade mist
förmågan att lida mera. Ingenting som nu kunde ske,
var i stånd till att göra intryck på henné — det var vad
jag läste i hennes ansikte, men också häri tog jag fel.
Jag låg i gräset och pratade med männen. Vi hörde
ju till samma släkte — så gott som bröder. Jag var
amerikansk landstrykare, och de var amerikanska
zigenare. Jag kände tillräckligt till deras språk och de
till mitt, för att vi skulle kunna underhålla, ett samtal.
Det var två män till som hörde till bandet, men de
hade gått över på andra sidan floden. Officiellt
skulle de erbjuda sig att laga paraplyer, men vad som
verkligen låg bakom deras arbete, sade de andra inte
något om, och det skulle inte varit artigt av mig att
fråga.
Det var en strålande vacker dag. Inte en vindfläkt
rörde sig, och vi låg och gottade oss i solvärmen.
Från alla håll ljöd insekternas dova surr, och luften
var mättad av den söta doften från fuktig jord och
allt det spirande gröna. Vi var alltför dåsiga att
göra mer än att då och då mumla ett eller annat
för att hålla samtalet i gång. Och så helt plötsligt
blev den frid och ro, som hade sänkt sig över oss, på
ett högst obehagligt sätt avbruten av människor.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
