Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Växande bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla upp med vattenbärningen i minst fem minuter,
medan han lade sig ned och vred sig av skratt.
Skuggorna blev djupare och nådde längre och
längre ut över floden; den milda, svala skymningen
föll på, och fortfarande satt vi där och drack vatten,
och fortfarande måste vår svarte munskänk hämta mer
och mer. Glömd var den kvinna, som jag för några
timmar sedan hade sett piskas. Det var ju endast ett
blad i livets bok; bladet hade vänts, och jag var
upptagen av att läsa ett nytt blad, och när lokomotivet
visslande arbetade sig uppför stigningen, skulle jag
vara färdig även med detta blad och börja på ett nytt.
Och på detta sätt fortsätter man att läsa i livets bok,
blad för blad, otaliga blad — så länge man är ung.
Men så kom ett spel, där negern för en gångs skull
inte förlorade. Offret var en mager landstrykare, som
såg ut som om han led av dålig matsmältning, och han
hade varit den av alla, som hade skrattat minst. Vi
sade, att vi inte ville ha mer vatten, vilket var
fullkomligt sant. Inte för Ormuz’ och Indiens alla
rikedomar, nej, inte om någon skulle ha velat pumpa
det in i mig med luftpump, kunde jag ha tvingat min
syndiga, överfyllda kropp till att ta emot en enda
droppe mer. Negern såg snopen ut, men så stramade
han upp sig och sade, att nu kunde han ha lust till att
få lite vatten. Och han menade det. Han begärde
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
