Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fångkost, och den bästa måltid jag skulle få på en
hel månad.
Jag var alldeles vimmelkantig. Här stod jag, ådömd
fängelsestraff, efter ett löjligt spektakel till förhör,
vari jag blev förmenad inte blott min rätt att dömas
av en jury utan också min rätt till att erkänna eller
förneka vad man anklagade mig för. Jag hade
kommit att tänka på en annan sak, som mina förfäder hade
kämpat för — Habeas-corpusakten. Jag skulle nog
visa dem, jag! Men då jag begärde att få en sakförare,
skrattade de ut mig. Habeas corpus var naturligtvis
mycket bra, men vad kunde det hjälpa mig, när jag inte
kom i förbindelse med någon utanför fängelset? Men
jag skulle nog visa dem! De kunde inte hålla mig
fängslad i all evighet. De skulle se då jag blev fri, ja,
just det. Jag skulle nog skrämma upp dem ordentligt.
Jag kände till lagen och mina egna rättigheter, och
jag skulle visa världen, hur eländigt de förvaltade
rättvisan. Lockande bilder om skadeersättning och
sensationella tidningsrubriker hägrade för min inre syn,
då fångvaktarna kom och började driva ut oss i stora
vaktrummet.
En polis knäppte en handboja om min högra
handled. (Aha, sade jag till mig själv — en ny
skändlighet! Vänta bara tills jag kommer ut!) Den andra
bojan som hörde ihop med min, knäppte han om vän-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
