Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, och han stod där fullkomligt naken, med blodet
strömmande ned över hela sin kropp. Så sjönk han
medvetslös till golvet. Han hade lärt sig sin läxa,
och varje fånge innanför dessa murar, som hörde
honom skrika, hade också lärt sig sin läxa. Och det
hade jag med. Det var inte uppmuntrande att se en
man bli fullständigt knäckt på en och en halv
minut.
Följande skall visa, hur vi bar oss åt med att sätta
fart på den lilla biinkomsten vi hade med att låta
"luntan gå". En hel flock nykomna blir anbragta i
en cell. Man går förbi järnstängerna med sin lunta.
— Hör kamrat, ge oss lite eld! är det en som ropar.
Det visar naturligtvis att den mannen har tobak hos
sig. Man langar in luntan och går sin väg. En stund
efter kommer man tillbaka och lutar sig nonchalant
mot stängerna. — Hör på, kamrat, kan du låna oss
lite tobak! — Om han inte är vidare driven, är det
sannolikt att han helt högtidligt förklarar, att han inte
har mera tobak. Alltsamman är mycket bra. Man
beklagar honom och går sin väg. Man vet, att hans
lunta skall räcka den dagen. Nästa dag kommer man
förbi, och han säger igen: — Hör, kamrat, ge oss lite
eld! — Och man säger: — Du har ju ingen tobak,
så du behöver ju ingen eld. — Och man ger honom
heller ingen. En halv timme, eller en hel timme eller
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
