Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manitoba, men så tog han ledningen genom Alberta,
och en bitter kall, grå morgon vid en växelstation
öster om Kicking Horse fick jag veta, att han
föregående kväll hade blivit sedd mellan Kicking Horse Pass
och Rogers Pass. Det var på ett mycket egendomligt
sätt jag fick denna upplysning. Jag hade kört hela
natten i en godsfinka, och halvdöd av köld hade jag
stigit ut vid växelstationen för att be om mat. Det
var isande kallt och dimmigt, och jag slog ned på
några eldare, som jag träffade på i lokomotivstallet.
De gav mig lämningarna av sin frukost, och dessutom
gav de mig nästan en hel kanna himmelsk "java". Jag
värmde kaffet, och just som jag skulle till att äta, kom
ett godståg västerifrån. Jag såg en sidodörr öppnas
och én ung vagabond kliva ut och komma linkande
genom dimman bort till mig. Han var styv av köld,
och hans läppar var alldeles blå. Jag delade min
java och min proviant med honom, fick höra om Jack
Skysegel och även om honom sjäv. Och se, han var från
min egen stad, Oakland i Californien, och han var
medlem av det berömda Vagabondförbundet — en
förening, som jag endast någon enstaka gång hade
haft förbindelse med. Vi pratade ivrigt under den
följande halvtimmen, medan vi satte i oss maten. Så
körde mitt godståg, och jag följde med västerut i
hälarna på Jack Skysegel.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
