Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kåken. Då jag hade kommit ungefär halvvägs,
måste jag gå åt sidan för att låta tåget österut passera
förbi. Det gick mycket fort, men jag kunde likväl
skymta en gestalt, som liknade svensken, på den första
"blindvagnen".
Innan jag såg honom igen, skulle det gå många
besvärliga dagar. Jag arbetade mig över Nevadas
ödemarker, som sträckte sig över hundra miles i alla
riktningar, "hängde på" de genomgående tågen om
nätterna för att komma fortare fram, och körde om dagen
i godsfinkor för att få lite sömn. Det var tidigt på
våren, och det var mycket kallt i dessa högt liggande
trakter. Här och där på slätten låg snö; alla bergen
var klädda i vitt, och på natten blåste det kallt — den
skarpaste blåst man kunde tänka sig. Det var inte ett
land, där man fick lust att uppehålla sig länge. Och
kom ihåg, käre läsare, att landstrykaren reser genom
ett sådant land utan tak över huvudet och utan pengar
och att han är tvungen att tigga sig fram och sova
om nätterna utan filtar. Detta är något som ingen kan
fullt förstå, utan att ha erfarenhet av det.
Tidigt på kvällen kom jag ned till Ogdens
järnvägsstation. Det genomgående Union-Pacific-tåget
skulle just köra i östlig riktning, och jag hade
bestämt mig för att följa med. Ute i den labyrint av
spår, som låg framför lokomotivet, träffade jag på
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
