Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och att pojken hade bråttom att komma vidare, det
märktes. Han kunde inte komma fort nog iväg! Då
baninspektören bestämde sig for att skicka det
genomgående tåget tillbaka samma väg, som det hade
kommit, och sedan uppåt en bibana till Oregon Short Line,
tills det nådde Union-Pacific-linjen på andra sidan om
det urspårade tåget, klättrade pojken upp på
kofångaren och sade, att han skulle stanna där. Detta skulle
emellertid ha blivit för mycket för både svensken och
mig. Det betydde, att vi skulle behöva resa hela den
iskalla natten utan att vinna mer än tio miles eller
så omkring. Vi sade, att vi ville vänta tills banan
blev klar, och under tiden skulle vi se att få oss en
bra lur.
Men det var nu inte bara lekverk att komma till
en främmande stad vid midnatt, utan "pengar, i
en fruktansvärd köld, och finna ett ställe, där man
kunde lägga sig och sova. Svensken hade en shilling.
Mina samlade tillgångar belöpte sig till två
tiocents-slantar och en på fem cent. Vi hade hört av några
infödingar, att ett glas öl kostade fem cent och att
utskänkningslokalerna hölls öppna hela natten. Det
var just något för oss. Två glas öl skulle kosta tio
cent, där skulle finnas både ugnsvärme och stolar,
och vi skulle kunna sitta där och sova till morgonen.
Vi styrde med raska steg kurs på ett upplyst utskänk-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
