Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tappade min hatt i ett slagsmål. Där stod jag
bar-huvad på gatan, och det var återigen Bob som hjälpte
mig. Han drog mig avsides och sade vad jag skulle
göra. Jag var en liten smula ovillig att lyda hans
råd. Jag hade just kommit ut ur fängelset, där jag
hade uppehållit mig tre dagar, och jag visste att öm
jag blev "haffad" igen skulle jag få en ordentlig
överhalning. Å andra sidan kunde jag ju inte heller låta
någon se, att jag var rädd. Jag hade varit över
"backen", jag följde de övriga som befaren
landstrykare, och jag måste nu visa vad jag dugde till.
Följaktligen tog jag Bobs råd för gott, och han följde
med mig för att se, om jag skulle kunna klara mig.
Vi ställde oss på K. Street, och så vitt jag kommer
ihåg i hörnet av Femte gatan. Det var tidigt på kvällen,
och där var fullt av folk. Bob såg forskande på
varje kines som gick förbi, eller rättare sagt, på hans
huvudbonad. Jag hade ofta funderat över hur
vaga-bonderna bar sig åt med att ha femdollars
Stetson-hattar med styva brätten, men nu visste jag det. De
högg dem, på samma sätt som jag nu skulle hugga
mig en — från kineserna. Jag var nervös — det fanns
så mycket folk i närheten; men Bob var kall som is.
Ett par gånger, när jag hade skruvat upp mig själv
till handling, tog Bob ett tag i mig och drog mig
tillbaka. Han ville att jag skulle ha en bra hatt och en
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
