Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter begav sig hela den församlade pöbeln upp på
tåget, förde det över Missouri och körde nedåt Rock
Island-linjen för att överlämna det till oss.
Järnvägsmännen försökte förstöra detta också, men det
misslyckades till dödlig förskräckelse för förmannen och
en av de vakthavande järnvägstjänstemännen i Weston.
Dessa, som hade fått hemliga telegrafiska
instruktioner, försökte genom att riva upp skenorna välta
tåget, som kom körande ned till oss, fullt av vänliga
hjälpare. Men nu förhöll det sig så, att vi hade haft
misstankar mot dem och hade våra patruller ute. Gripna
på bar gärning, under försök att få ett tåg att köra i
diket, och omgivna av tjugo ursinniga landstrykare
beredde de bägge männen sig på döden. Jag kommer
inte ihåg, vad det var som räddade dem — kanske
det var tåget, som kom just i det ögonblicket.
Nu var det vår tur att få örfilarna, och det var
några ordentliga vi fick. I sin brådska hade de bägge
pöbelhoparna inte tänkt på att skaffa ett tillräckligt
långt tåg. Där fanns inte alls plats för tvåtusen
landstrykare. Följaktligen hölls det en stor sammankomst,
där man förbrödrade sig och sjöng sånger och skildes.
De två pöbelhoparna for tillbaka till Omaha med det
tåg de hade lagt beslag på, och landstrykarna startade
morgonen därpå den hundrafemtio miles långa
marschen till Des Moines. Det var först sedan Kellys
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
