Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle klara den, att där inte fanns vatten nog att
flyta i. Des Moines brydde sig inte om vilket, bara
de blev av med oss, och vi var så välnärda och
optimistiska, att vi inte heller brydde oss om det.
Onsdagen den 9 maj kom vi åstad. Des Moines hade
sluppit ganska billigt undan, och säkert är, att det
lokala geniet, som hjälpte staden ur klämman, i
verkligheten hade gjort sig förtjänt av att få sin staty
rest i brons. Visserligen måste Des Moines betala våra
båtar; vi hade ätit sextiotusen måltider i gjuteriet,
och vi medförde ytterligare tolvtusen måltider, som
togs om hand av intendenturen — vi måste ju försäkra
oss mot hungersnöd i ödemarkerna. Men tänk på vad
det hade betytt för Des Moines, om vi hade stannat
elva månader i stället för elva dagar! Och till slut
lovade vi Des Moines, att vi skulle komma tillbaka
igen om vi inte kunde flyta på floden.
Det var naturligtvis mycket bra att ha tolvtusen
måltider i intendenturen, och det fanns inget tvivel om att
de som hörde till intendenturen hade det alldeles
utmärkt, ty intendenturen kom mycket snart bort från oss
andra, min båt såg i alla fall aldrig mer till den.
Indelningen i kompanier gick alldeles sönder under
denna färd nedåt floden. I varje läger finns det
alltid en viss procent trögmånsar, hjälplösa personer,
vanliga människor och duktiga karlar. Det fanns tio män
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
