Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, att Quincy i förhållande till sin storlek var den
rikaste staden i Förenta staterna. Då jag hörde det,
blev jag strax gripen av en oemotståndlig lust att där
pröva min lycka. Ingen äkta professionell landstrykare
kunde tänkas låta en så lovande stad gå sig förbi. Jag
satte över floden till Quincy i en liten kanot, men jag
kom tillbaka med en stor flodbåt, där vattnet nästan
nådde upp till relingen, så tungt lastad var den med
allt det jag hade "räddat". Naturligtvis behöll jag
själv alla de pengar jag hade fått, fastän jag betalade
hyran för båten, och jag tog allt vad jag behövde av
underkläder, strumpor, avlagda kostymer,
"sixpence-mössor" och hattar, och då kompani M hade tagit allt,
vad de ha lust till, fanns det fortfarande kvar en stor
hög, som blev överlämnat till kompani L. Ack, jag
var ung och slösade med mina gåvor på den tiden!
Jag berättade historier i tusental för de goda invånarna
i Quincy, och var enda historia var "god", men sedan
jag har börjat skriva för våra tidskrifter har jag ofta
med saknad tänkt på den rikedom av historier, den
fantasins frodighet, som jag ödslade bort den dagen i
Quincy Illinois.
Det var i Hannibal, Missouri, som de "tio
oövervinneliga" skildes åt. Det var inte planlagt — vi gick
bara var och en åt sitt håll. Kopparslagaren och jag
deserterade i all hemlighet. Samma dag försvann
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
