Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tre månader i stenbrotten. Tänk nu, käre läsare,
om den andra dörren hade varit stängd! Så osäkert
kan det mänskliga livet vara. Därför att jag inte hade
den begärda dollarn, skulle man skickat mig till
stenbrotten, där jag skulle ha varit tvungen att i tre
månader utföra tvångsarbete. Och det skulle amatören också
ha fått göra. Ni behöver inte räkna med mig, men
tänk på amatören! Han kunde ha kommit ut efter tre
månader och ha tyckt, att han inte hade annat att göra
än att slå in på förbrytarbanan. Och så hade han
kanske kommit att krossa huvudet på dig, ja, varför
inte, medan han försökte att bemäktiga sig de pengar,
du hade i dina fickor — och om inte just ditt huvud,
så kanske en annan stackars, oskyldig människas.
Men dörren var inte låst, och jag ensam visste det.
Amatören och jag tiggde om förbarmande. Jag tiggde
och jämrade också, närmast för att reta bromsaren.
Och jag gjorde mitt bästa. Jag berättade en historia,
som skulle ha rört varje idiots hjärta, men den rörde
inte denne penninghungrige bromsares hjärta. Då han
äntligen hade övertygat sig om att vi inga pengar hade,
slog han igen dören och satte haspen på, varefter han
blev stående ett ögonblick, ifall vi ändå hade narrat
honom och nu skulle bjuda honom de två dollars han
så ivrigt åstundade.
Men nu var det jag som tog vid. Jag kallade honom
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
