Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där med kanten av fötterna på de smala
balkar-na, medan jag i förtvivlan pressade handflatorna in
mot de släta, lodräta gavlarna på bägge vagnarna.
Och vagnarna rörde sig oberoende av varandra, upp
och ned, fram och tillbaka. Har ni någonsin sett en
cirkusryttare stå på två hästar, som är i full fart,
med en fot på vardera hästen? Det var just det jag
gjorde, men med någon skillnad. Cirkusryttaren hade
sina tyglar att hålla fast i, under det jag inte hade
någonting alls. Han kunde stå på hela fotsulan,
under det jag måste stå på kanten av mina; han kunde
böja benen och hela sin kropp, så att han under själva
sin böjda ställning uppnådde en viss styrka och
balans, som är följden av en lågt liggande tyngdpunkt;
han rider framåt och jag vänd åt sidan, och slutligen
skulle han, om han föll av, endast rulla runt i
sågspån, medan jag skulle bli fullständigt krossad under
hjulen.
Och detta godståg körde sannerligen så det förslog,
dånande och gnisslande rullade det fram genom
kurvor och över broar, medan den ena vagnen hoppade
upp och den andra ned, eller den ena med ett ryck
blev dragen till höger, i samma ögonblick som den
andra rycktes över mot vänster, och under hela denna
tid stod jag och bad och hoppades, att tåget skulle
stanna. Men det stannade inte. Det hade ingen orsak
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
