Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han var och alltid färdig att ställa till bråk för
det vi visade honom, jämte hans kamrater, kallt förakt
då vi började arbeta. Här om lördagskvällen kom
han till mig och bad att få tala med mig; han var då
lika tafatt som han är stor och han stod och viste
inte hvad han skulle säga. Till sist drog han upp
ur fickan ett papper som han räckte mig, i det han
mellan tårarna fick fram: Tag detta Gustafson, och
förlåt mig! Jag kan inte säga mera. Därmed reste
han sig, grep sin mössa och ute var han innan jag
hann hämta mig. Döm om huru förvånad jag blef,
då jag vecklade upp papperet och fann en hel del
femmor och tior, i det hela 100 kronor. (De andra
förvånade:) Hundra kronor?
GUSTAFSON.
(fortsätter.)
Ja, hundra kronor! Det var sent på kvällen
och då jag efter att ha repat mig ur förvåningen gick
ut för att få tag på honom för att få reda på hvad
han menade så var han borta. På söndagsmorgonen
gick jag till honom med pängarne och frågade honom
hvad det skulle betyda. Efter att ha sagt till de
största barnen att de skulle gå ut och leka, tog han
sin hustru i handen och satte sig ned vid bordet
midt emot mig. »Gustafson», sa’ han, »tror du jag nu
är en ärlig karl och kan du förlåta mig? Jag skäms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
