Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spartanskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
liga modren. ”Kalla mig snarare högst
lycklig”, sade hon, ”ty endast dertill har jag födt
och uppfostrat honom, att han skulle tjena sitt
fädernesland.”
En spartansk yngling blef svårt sårad
hemförd till modrens hus. Bärarne, som höllo
honom för redan afliden, utbrusto i högljudd
klagan, under det Girtias, hans farmoder, som
äfven var tillstädes, ingaf de försagda mod i
det hon sade: ”Ynglingen har visat från hvad
slägt han härstämmar, men nu vore icke tid
att öfverlemna sig åt fruktlös jemmer, utan
vara betänkt på sårens helande.’ Han
tillfrisknade, men blef sedermera dödad i en
annan drabbning, vid hvilken underrättelse
Girtias endast yttrade: ”Emedan han tappert
stridde mot fienderne, skulle antingen han eller de
falla. Det är mig kärare att han dödt värdig
mig, sina förfäder och sitt fädernesland, än
om han uppnått den högsta ålder, brännmärkt
af feghet,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
