Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ideen såsom Person1). Å andra sidan, så vida frågan är om
det ändliga philosopherande subjektet, så ligger deri ett
ändligt moment, som blott psychologiskt kan härledas, emedan
det just uttrycker det ändliga subjektets individuella
bestämdhet. Nu är det klart, att det absoluta endast såvida kan af
det ändliga subjektet fattas i sin sanning, som detta
abstrahe-rar ifrån sin ändliga, individuella (d. ä. i den sednare
betydelsen subjektiva) bestämdhet, och höjer sig till uppfattningen af
det absoluta i och för sig *). Deraf följer, att ju mera
individen i detta hänseende förmår afkläda sig all subjektivitet, desto
klarare förmår han fatta det i sann bemärkelse objektiva. För
att nu undgå denna tvetydighet, som ligger uti subjektivitetens
begrepp, och särdeles ^mot Kant, som just framhåller subjektets
ändlighet och motsats mot det objektiva, framhåller Hegel
tänkandet, vetandet såsom det allmängiltiga och nödvändiga. Men
att deraf draga den slutsats, att Hegel skulle anse tanken
kunna tänka sig sjelf utan en tänkande, är ett fullkomligt
obe-rättigadt påstående. Likaså oberättigadt är det påståendet, att
Hegel skulle antaga ett tänkande utan personlighet. Visserligen
medgifva vi, att Hegel ej fattar personligheten eller subjektet
såsom ett substrat, hvari tanken skulle inhserera såsom ett
ac-cidentelt, utan tvärtom anser tänkandet såsom det rena
uttrycket af subjektets innersta väsende. Men denna åsigt synes
Prof. R. sjelf erkänna, då han3) anser Idealismen såsom den
enda konsequenta philosopbi.
Men nu påstår Prof. R. vidare4), att det gudomliga sjelft
enligt Hegel ej skall vara annat än «det menskliga tänkandet,
som i och med detsamma, som det abstraherar ifrån allt kon-
1) h. w. V. 327.
2) Härtill kan föras hvad Hegel (III, s. 72) yttrar om Fichtes method
att börja sin philosophi med Jaget: Die Besti mm un g des reinen Wissens
als Ich, fttbrt die fortdauernde Rttckerinnerung an das subjektive Ich mit
sich, dessen Schranken vergessen werden sollen, und erhält die Vorstellung
gegenwärtig, als ob die Sätze und Verhältnisse, die sich in der weitera
Entwickelung wom Ich ergeben, im gewöhnlichen Bewusstsein Yorkommen
und darin vorgefunden werden können.
3) Om Panth. s. 98.
4) S. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
