Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foctum, att stenen faller till jorden är således för den till
vetenskap utbildade physiken ej mera en förutsättning för
attraktionslagen, utan attraktionslagen är tvärtom grunden, hvaraf stenens
fall till jorden är en nödvändig följd. På samma sätt bärleder
Prof. R.1) philosophiens uppkomst ifrån insigten i det sinnligas
tillfällighet och motsägelse, som förmår tänkandet att antaga ett
absolut nödvändigt och motsägelselöst. Denna det sinnligas
motsägelse var sålunda den förutsättning, som ledde tanken till
det Absoluta. Men tanken fattar ej derföre det Absoluta såsom
en följd af det sinnliga, utan tvärtom såsom dess princip. Hvad
åter beträffar det påstående2), att ”medvetandet enligt Hegel
producerar sina perceptioner”, så är det alltför obestämdt och
sväfvande för att kunna obetingadt jakas eller nekas. Hvad
den absoluta Anden beträffar, så är det visserligen sannt så till
vida, som man ej (såsom prof. Ribbings mening synes vara)
dermed förstår en framalstring i tiden, utan att den absoluta
anden är alltings eviga och nödvändiga princip. Och att en
philosophi, som förnekade detta icke allenast skulle förfalla i
dualism och atheism, utan äfven innehålla en ren motsägelse,
anse vi tillräckligt vara bevisadt i det föregående. Hvad
den ändliga anden beträffar, eger deremot ett omvändt
förhållande rum. Den är såsom ändlig ej principen för begreppen,
ty dessa äro i den gudomliga tanken af evighet gifna; men
deremot eger hos den en tidlig utveckling rum, hvarunder den
för sig successivt reproducerar hvad som af evighet innehålles
i det gudomliga tänkandet 3), ehuru denna repoduetion
visserligen ej får fattas såsom en blott passivitet. Tvärtom, då det
gudomliga just är den menskliga tankens väsende och ej något
för densamma yttre, så har den menskliga tankens
reproduc-tion af det gudomliga innehållet tillika karakteien af en fri
utveckling utaf hvad i dess eget väsende är gifvet. Hvad
1) S. 6.
2) S. 71.
3) H. W. XIV. 44. Das Substantielle ist ewig, an und för sich,
ebenso soll es durch mich producirt werden; dieses Mcinige ist aber nur
die formelle Thätigkeit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
