Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
konditorier; han har nära bekanta ibland
embetsmän i alla verk ibland officerare af
alla vapen, ibland prester och läkare, ibland
universitets- och skollärare, ibland studenter
och magistrar, ibland handlande och
fabrikanter, och icke minst ibland den stora,
vida fruntimmersverlden. Du kan förstå,
Rustika, att han då någonting skall veta,
ifrån de vigtigaste statssaker ända ned till
obetydligaste små förlofnings-eventualiteter.
Och som han icke berättar sina saker så
alldeles illa, så skänker han oss med sina
nyheter vid middagarne ett stort nöje. Till—
ochmed Ultramarin, oaktadt sitt förakt för
"det lilla", åhör honom ganska begärligt.
Den fjerde i sällskapet är en litteratus,
något yngre till åren än vi öfriga. Han
talar i allmänhet ganska litet, men hör allt
ined spänd uppmärksamhet, och kryddar
då och då samtalet med någon satirisk
anmärkning. Icke så sällan roar han oss
också med att uppläsa ett och annat i
bel-lettristisk väg som han antingen sjelf
författat, eller som af andra blifvit lemnadt
till hans bedömande, Han bär i
sällskapet namnet Carcavaggio.
Ingen brist således vid vårt bord på
omvexling i ämnen för våra tankar och
samtal. Ganska ofta kommer ännu
någon god vän att såsom gäst för tillfället
deltaga i vår middag, och detta bidrager
icke ringa till förhöjandet af vårt nöje.
Du förstår, Rustika, att under sådana
förhållanden mitt bekymmer för din
tidnings blifvande redaktion icke behöfde vara
stort. Jag berättade blott för mina nyss
omtalade vänner att en viss person,
Rustika benämnd, hade spelat mig’ett sådant
och sådant spratt och att jag nu helt
oförmodadt hade beslutat mig att utgifva en
liten tidning, vid namn "Papperslyktan";
jag hoppades derföre att de alla af
vänskap för mig ville bidraga till den vackra
saken, och jag anhöll särskildt att
Ultramarin framdeles ville lemna sin portfölj till
mitt fria begagnande, och Caravaggio sin,
samt föreslog att Kopisten skulle åtaga sig
det lilla besväret att t. ex. hvarje lördag
uppsätta en liten krönika öfver den
förflutna veckans vigtigaste tilldragelser.
De voro också alla gerna med om
företaget. Doktor Ultramarin gillade det
såsom i sitt slag ett framåtskridande,
Kopisten intresserade sig för detsamma såsom
en nyhet, och Caravaggio bara teg,
smålog och samtyckte.
Och så har du verkligen, Rustika, din
tidning färdig. Jag har hållit mitt löfte.
Håll du också ditt: kom ihåg
prenumeranterna.
För denna gång lemnar jag nu pennan
åt Kopisten, och jag bugar mig som din
Metropolitanus.
Kopistens krönika.
Den 10 December 1858.
Uti den stora politiska verlden råder nu
den fullkomligaste vindstilla; här hemma
likaså så lugnt och fridfullt, att icke en6
ett asplöf, om sådana nu midt i vintern
funnes till, kunde vara i stånd att darra.
Det är kort sagdt, det ypperligaste väder
i verlden för alla papperslyktor.
Min vecka börjar för denna gång från
sistl. lördag. Vårt Helsingfors har under
den samma haft ganska många nyheter att
tänka på.
Först, nyssnämnde lördag, hade vi
åtelen litterär soirée. Intresset för dessa
soi-réer afsvalnar icke, och det gör det
allraminst efter den sista. Den unge magister
Chydenius stod sig i kathedern bättre än
dé fleste professorer. Alla voro belåtna,
fruntimren icke minst. Den sista soiréen
före jul blir i morgon lördag. Prof.
Snell-man skall uppträda; då blir det trångt om
platser. Soiréerna komma att fortfara
under hela nästa termin. Studenthuset har
redan på dem förtjenat inemot 1000 rub. sr.
I tisdags afton samlades allmänheten
åter i universitets solennitetssal.
Student-sångarkorpsen gaf då konsert till förmån
för 1808 års veteraner. Salen var full och
konserten till alla delar väl lyckad. Prot’.
Topelius hade för tillfället skrifvit en
vacker, numera tryckt prolog, som blef
deklamerad af stud. Mechelin. Björneborgska
marschen afsjöngs med ord, äfven för
tillfället skrifna af Z. Topelius, och
uppväckte ordentligen en smula enthusiasm.
Än nu en tredje fosterländsk nummer hade
konserten att erbjuda, och den icke den
sämsta. Det var Runebergs ännu otryckta
sång till Dunckers ära "Den 5 Juli." Den
deklamerades af stud. grefvé’ Mannerheim;
och det var blott skada, att deklamatorn,
som i sednare delen af stycket visade sig
kunna göra sin sak så ovanligt väl, icke i
början ville komma sig rätt i ordning.
Dessutom spelades under hr Lagis ledning
en herrlig symfoni af Mozart, och sjöngos
några förut bekanta, omtyckta sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
