Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
menar Rustiska här, "men ett
nationalmuseum har ju alls ingen gemenskap med
studenthuset; det är en helt skild sak, och
vi fruntimmer ha ansträngt oss för ett
studenthus och icke för ett nationalmuseum." —
Ni tyckes också mena att
universitetskassan egentliga borde bygga den för museum
tillämnade del af huset; i sådant fall hade
jag heller ingenting annat att invända emot
denna "lilla fundering", än att den dock
komme att betydligt öka studentkorpsens
ekonomiska bestyr, hvilka äro desto bättre
inrättade, ju mindre de äro.
Nu följer åter ett praktstycke i er
afhandling — det, der ni ådagalägger nyttan
af att "skära i vexten". Man vet icke,
menar ni, huru studentkorpsen "under sin
återstående lifstid" kan komma att vexa, och
man måste bygga studenthuset så att det
förslår för eviga tider. Man måste således
bygga för behöfver, till hvilka man ännu
ej ens kan ana. Här ser man "klokt folk"
i all sin glans och herrlighet! Man är för
"klok" att hålla sig inom de menskliga
beräkningarnes område; man höjer sig upp
ända till gudomlighetens förutseende vishet.
Och allt detta upplyses till slut på äkta
gudomligt manér genom en sublim liknelse
om en skolpojke, åt hvilken hans far ’af
obetänkt sparsamhet" hade låtit göra ett
par för trånga byxor. — Vet ni, gudomlige
hr C. G. E., när Rustika läser det der, så
är hon qvick nog att berätta er en
motsvarande historia om en far, som af dum
framtidsberäkning lät göra sin gosses
bussaronger så "i vexten’’, att gossen tumlade
omkull för hvarje steg han skulle taga och
sålunda aldrig ens hann fram till skolan!
När ni nu engång är inne på de
snillrika liknelsernas område, kan ni icke så
snart öfvergifva detsamma. Ni måste ännu
gifva luft åt ert snille uti "en liten kruka",
eller uti en liknelse om en sådan. Om den
liknelsen kan liustika sjunga med verklig
fröjd: "krukan kan ha sina värden, men
jag dock den sönderslår" o. s. v.
Men ni öfvergår derpå till en lång
filosofisk betraktelse öfver nyttan af en student-
förening och särskildt af ett studenthus.
I allmänna, tusen gånger förut upprepade
reflexioner lyckas ni betydligt bättre än i
liknelser och andra "argumenter", hvilka måste
slå hvarje sin spik uppå hufvudet för att
göra någon verkan. Rustika tycker
förmodligen att denna er betraktelse är
mycket vacker, men hon kan väl dock icke
underlåta att anmärka, att den är fullkomligt
öfverflödig, då nu studenthusets uppförande
engång är beslutadt af henne och hela
landet, och då särskildt hennes Metropolitanus
redan så längesedan låtit omvända sig i
den frågan.
Efter denna betraktelse får hon läsa
utropet: "Hvilken glädje, Rustika, för dig
och alla andra, som härtill bidragit, att veta
sig hafva åt landet beredt generationer af
unga, sedligt bildade män!" — och då
rodnar hon lätt och småler hvasst åt er goda
mening och ert tafatta sätt att uttrycka er.
Sedan kommer ni till kapitlet om den
stora festsalen. Här kan Rustika kanske
icke till fullo gendrifva er, då hon ej
känner alla förhållanden i Helsingfors, men jag
skall göra det i hennes ställe. — Ni
menar att i huset erfordras en sal, tillräckligt
stor att inrymma studentkorpsen i sin
helhet. Detsamma har också jag yrkat. Och
en sal, der "halffemtehundrade" man
kunna någonjiånc: om året samlas till möten,
Q O O ’
der sångöfningar af studentsångföreningen
kunna hållas, och der spektakler inom
studentkorpsen kunna utföras, — en sådan
sal af en vånings höjd hör ingalunda till
arkitekturens omöjligheter. Jag menar icke,
att "ordentliga konserter, litterära soiréer,
dramatiska föreställningar m. m. för
hufvudstadens publik" i den salen skola kunna
gifvas. För sådana tillfällen finnas, har
jag sagt, tillräckligt af lämpliga och lätt
tillgängliga lokaler annorstädes i staden.
För litterära soiréer står universitetets
so-lennitetssal alltid öppen; för
studentkonserter skall densamma säkert också alltid
liksom hittills upplåtas, och det utan
någon kostnad för studenterne. Vilja
studen-terne gifva publika dramatiska föreställnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
