Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 31 Januari
5.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt är 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
PENNTECKNINGAR
från
HELSINGFOR S.
(Forts. fr. N:n 4.)
Ingenting är lättare att bedöma än
graden af det sinne för måleri och
bildhuggarekonst, som finnes på en ort. Man
behöfver oj tala, ej höra ott enda ord för att
dermed komma underfund. Man behöfver
blott so: gå in i husen och kasta en blick
omkring väggarne derinne. Och en sådan
blick gifver jnst icke något högt begrepp
oin de nämnda konsternas ståndpunkt i
Helsingfors.
Måleriet har ännu för vidpass femton
år sedan här varit en nästan fullkomligt
okänd konst. En och annan aristokrat,
en och annan professor, en och annan
köpman hade väl under utländska resor
förvärfvat sig smak för måleriet och hemfört
någon tafla, men dessas antal var ytterst
ringa. Den stora mängden, äfven af de s. k.
bildade klasserna, begrep knappt att
målarekonsten var annat än konsten att få se
sitt eget värda konterfej hänga på
väggen inom en blänkande guldram. En fattig
porträttmålare var också då denna konsts
ende representant i Helsingfors.
Det lyckades emellertid till slut de några
härvarande konstvännerne, efter flera
förutgångna fruktlösa försök, att år 1840
instifta en finsk konstförening. Ungefär
samtidigt flyttade Ekman, som i fremmande,
länder hade bragt sig upp till en utmärkt
konstnär, till sitt fädernesland och bosatte
sig i Aho; Godenhjelm flyttade från S:t
Petersburg till Helsingfors; och bröderne
v. Wright, hvilka dittills egentligen
endast hade aftecknat foglar för vetenskapliga
ändamål, böljade att låta sina foglar flyga
högre upp, och egnade sig nu äfven åt
landskapsmålning. Man koin således i
tillfälle att här få se åtminstone en och
annan tafla. Från den tiden har en smula
konstsinne i Helsingfors börjat uppvakna,
och detta finner icke ringa näring genom
de allt allmännare blifvande resorna till
fremmande länder.
Men långt är det ännu icke kommet med
konstsinnet bär. Man kan vandra igenom
stora och praktfulla våningar, utan att på
väggarne finna några prydnader af ädlare art,
än speglar, ljusarmar, och klocksträngar, —
samt möjligen värdens och värdinnans högst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
