Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
aldrig Akiander, — lika litet nu som
under sällskapets första tider för niira trettio
år sedan. Der har också Rein sin plats,
och der Cygnæus och flere andra äldre,
som icke sällan deltaga i sällskapets möten.
På denna samma sida ser man nu
oftast några stolar stå lediga, som ännu
nyligen intogos af någre sällskapets varmaste
medlemmar. Der satt alltid den lille
vördnadsvärde gubben, ’’filosofen" J. J.
Teng-ström; der satt Ingman, den ädle
enthu-siasten, med sluten mun och smålöjet på
läpparne; och der satt Kellgren, den
älsklige verldsmannen med det lätta ordet
och de diplomatiska maneren. Deras
platser vänta dem fåfängt mera. Och för icke
heller längesedan satt der också den
majestätiske Castrén. Nu thronar dennes byst
i marmor deruppe i ändan af salen.
På andra sidan bordet sitter öfverst
sällskapets outtröttlige sekreterare, Elmgren,
och vidare nedåt vid bordet och längs
väggen finner man en liten kohort af yngre
medlemmar. När ett möte är besökt af
tillsammans 30 à 40 personer, så är det
talrikt besökt. Endast vid årsdagen
infinner sig en större samling. Men aldrig ens
då, vet du Rustika, har man ännu varit
lycklig att få se närvarande någon af
sällskapets qvinnliga medlemmar.
Förhandlingarne börja. Först uppläser
sekreteraren till justering föregående mötes
protokoll. Derpå föredrager ordföranden
de bref och skrifvelser, som sedan
sednaste sammanträde ankommit till sällskapet.
Än är det någon utländsk lärd som till
sällskapet sänder ett nyss utgifvet arbete;
än någon medlem från landsorten, som
förärar en gåfva eller insänder en
afhandling för att af sällskapet befordras till tryck;
än en bondeskiild som skickar något af sina
egna snillefoster att förvaras i sällskapets
samlingar. Man åhör vanligen dessa
skrifvelser med intresse, och gör öfver dem
anmärkningar, allvarliga eller lustiga, allt
efter som anledning närmast sig erbjuder.
Nu framläggas af ordföranden de
einot-tagna gåfvorna. Ingenting är vackrare att
se, och ingenting vittnar mera om det
förtroende sällskapet inom landet åtnjuter, än
den rika mängd af skänker som från alla
landsändar inströmmar till sällskapet.
Penningar i större eller mindre summor, gamla
och nya böcker, tryckta i Finland eller på
finska eller på något sätt berörande
fosterländska ämnen, kartor och planscher, äldre
och nyare manuskripter, uråldriga
stenredskap, gamla vapen, runstafvar,
instrumenter och antiqviteter af alla slag, mynt och
medaljer, •— allt sådant kommer sällskapet
till godo och emottages med stor
tacksamhet. Bordet är sålunda stundom
belastadt med en rätt brokig samling af
O o
kuriosa och rariteter, hvilka med intresse
undersökas och betraktas af de närvarande
medlemmarne och stundom skänka ämne
till ganska stor munterhet. Nästan endast
genom gåfvor har sällskapet nu redan
sam-manbragt ett rart fosterländskt bibliothek
af nära 4,000 volymer, en dyrbar samling
af handskrifter, och en icke så obetydlig
samling af antiqviteter. Det är vackert (let,
Rustika, och allt mera hoppas man att få.
Sedan följer vanligen i ordningen, att
någon af medlemmarne i sällskapets
gransk-nings-komité uppläser utlåtanden öfver
afhandlingar och andra frågor, soin blifvit
öfverlemnade till deras bedömande. Ilar
nu komitén t. ex. rekommenderat ett arbete
till tryckning på sällskapets förlag, så
skrider sällskapet i sin helhet genast till
afgörande i frågan. Om det finnes
penningar i kassan eller ej, det bekymrar
sällskapet sällan, — man liar stundom
beslutat till tryckning arbeten at’ mer än 1,000
rubels kostnad, utan attila för tillfället haft
tillgång till tio, — utan endast om arbetet
verkligen är nyttigt och värdt sin tryckning.
Då blir diskussionen ofta ganska liflig, och
stundom kan man tydligen märka att
sällskapet är finskt på den mer än allmänt
menskliga grad af envishet, som der sig
uppenbarar.
Vidare förekommer det ofta, att någon
af sällskapets utsände runo- och sago-samlare
aflägger berättelse om sin resa och inlem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
