Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Och sprungo i dess vigda mull,
I pastorns trädgård, som vi trodde,
Af kors och vackra blommor full.
Dock undrade vi många gånger
På dem, som gingo dit, att do
Just sågo ut som mormors sånger
Så sorgsne ocli andäktige.
En gaf en krans, en gaf en blomma,
En gaf en tår åt trädgården —
Vi stodo der med händer tomma
Och hade endast leenden.
Ibland dock liksom tala hördes
Det der i granens mörka topp,
Sirenens hvita blommor rördes
Och nickade än ned, än opp.
Men länge kunde vi ej drömma,
Vi lekte glada om pä nytt
Bland korsen natthugg, kurra gömma,
Och skreko: "fick du fatt? — jo pytt!"
Engång en gubbe silfverhårig
Jag frågte: hvems är trädgården?
Han log med blick så skön ocli tärig
Och svarte: "det är Guds, min vän!"
Guds trädgård, jublade vi åter,
Ej underligt att skönt här är.
Hvad Gud är god, som dock oss låter
Bland sina blommor leka här.
Men när vi lärt oss stafva sodan
"Här hvilar" uppå hvarje grift,
I)ä ljusnade det litet redan:
Inunder denna gyllne skrift
Guds englar visst bland blomstren sofva
Uti Hans trädgård hvarje natt
Och lemna qvar en vacker gåfva
Af tusen perlors silfverskatt.
Dock tyckte vi det lustigt bara:
En engel namn som klockarn ha
Och riddare en annan vara,
Det passade ej riktigt bra!
En qväll jag gömde mig att höra
På engeln, när till sängs han gick —
Men hotfullt granen sågs sig röra,
Jag sprang, och intet se jag fick.
Men hastigt mina lekars syster,
Min lilla brud, min bästa skatt,
Blef sjuk — och förr så glad och yster,
Der log hon nu mot mig så matt.
Jag handen höll, den magra, lilla,
I min och grät: gå ej från mig!
"Jag blir en engel, log hon stilla,
I trädgården jag möter dig."
Do flytt för längesen de åren,
Med dem min barndomshimmel blå;
Nu bor i sjelfva löjet tåren,
Dock tror jag ännu såsom dä.
Och blir den strid, vår kraft förnöter,
Mig stundom här för tung och hård —
Dä går jag glad på nytt och möter
Min engel i Guds blomstergård.
—s—l.
Kopistens krönika.
• D. 12 Febr.
Det kommer allt litot mera snö. Köld väntar
man ej ens. Man väntar i stället fartyg. Hafvet är
öppet ända till Sveaborg, och en skonert, lastad med
inasehiner för Frenckellska pappersfabriken i
Tammerfors, liar nyligen afgått frän Köpenhamn i
förhoppning att kunna lyckligen inlöpa i vår hamn.
Finland skall eljest nu i den, som man berättar,
nyss privilegierade staden Mariehamn på Åland (inom
Jomala socken) erhålla en stad med en hamn, som
nästan aldrig tillfryser.
Inom universitetets konsistorium är den länge
omtalade resestipendie-frägan nu slutligen afgjord.
Omröstningen har utfallit så, att d:r Grönblad erhöll
9 röster, lic. Ehrström (i, samt lic. Forsman och mag.
Estlander hvardera en röst. Hr Grönblad blir
således den lycklige stipendiaten. Han lär komma att
använda de tvenne reseåren på arkivforskningar
hufvudsakligen inom de ryska och preussiska
östersjöländerna, der för den nordiska historien rika skatter
finnas förvarade, hvilka hittills icke blifvit begagnade
af någon svensk eller finsk häfdaforskare.
Den första litterära soiréen under denna termin
hölls i dag lördag. Bibi. amanuensen Elmgren
föredrog dervid en afhandling om det nyligen upptäckta
estniska national-epos "Kalevi-Poeg" och meddelade
en intressant redogörelse för innehållet af de hittills
utgifna delarne af denna dikt. Kand. Ilmoni
deklamerade poetiska stycken af Tegne’r och Cygnæus.
Do öfriga för denna termin tillämnade litterära
soiréer till förmån för studenthuset äro nu uppskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
