Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
slingrar sig upp till byggnadens högsta höjd,
så bred och kompakt att Peter den store
vid ett besök i Köpenhamn med fyra
hästar och vagn åkte upp ända till spetsen
af tornet, hvarifrån man har en den
herrligaste utsigt öfver stad och land, fjerran
hän öfver Sjællands gröna bokskogar och
sundets segelrika, glittrande vatten, långt
bort till den vid horisonten i dimmor
blånande svenska kusten. På vägen mellan
universitetet och "runde Taarn" ligga liksom
Scylla och Charybdis midt emot hvarandra
tvenne stora studentkaféer, Hansens kafé
och Solen, eller "himmelen och helfvetet",
som de på studentspråket heta — och det
trots värden på sistnämnde ställe i sten
påstår att hans kafé heter Solen och
årligen låter omförgylla dess stora strålande
messingsskylt. Här hvimlar det af
studenter, här tillbringas den akademiska
qvar-ten, här bör man ej försumma att
någongång sticka sig in som hastigast. I
Himmeln går allt så stilla och saligt tillväga,
tjensteanden är klädd i svart sammetskofta
och vid hvart tolfslag spelar vägguret
Men-delssohns "Lieder ohne Worte." I Helfvetet
deremot mottages man redan vid dörren
af den utsöktaste artighet, knappt att inan
hinner uttala en önskan innan den är
uppfylld, värden på stället syns nästan aldrig,
och som "theologiska vägen" till Helfvetet
är långt ginare än den till Himmeln så —
sauve qui peut! (Slut följer.)
mazeppa.
(Reminiscens.)
(Insändt.)
Qvinnor, sköna, englalika!
Er jag älskar alla lika.
Eder alla vill jag dyrka,
Medan helsa, ungdom, styrka,
Lifva sinnet och mitt mod,
Värma än mitt hjerteblod.
Slottens tärnor, baronessor,
Kojans döttrar och prinsessor,
Qvinnor, lifvets enda tröst,
Lyssnen till Mazeppas röst,
Innan lifvets kulna höst
Afkylt glöden i hans bröst!
Ständigt vill jag vara fången
I de bojor, som så mången
Dåre kastat af och flytt.
Jemnt jag fängslas vill på nytt,
Smekas af er rosenhand,
Täras af er kärleks brand.
Ögats gnistor, hjertats slag,
Elden hos er söker jag.
Älsken, älsken eder slaf —
Kärleken er honom gaf.
Skänken honom kärlek blott,
Förrn hans skönhet har förgått!
Ara, makt mig lockar föga,
Verlden fröjdar ej mitt öga —’
Blott för er jag lefvat, qvinnor,
Mina tusen herrskarinnor,
Och vid edra läppars glöd
Finner jag engång min död.
P.
Kopistens krönika.
D. 19 Fehr.
Man talar nu mindre om kriget än för par
veckor sedan; man börjar finna att detta uog kommer i
sin tid äfven vår omsorg förutan. Vädret, vackert
och grannt, lutar åt April. Våra Elyseiska fält,
Esplanadgatorna, äro vid middagstiderna fyllda af
de mest lysande ekipager, de skönaste damer oeh de
charmantaste ryttare Helsingfors har att erbjuda.
Skönhetssinnet har tillochmed då och då tillfälle att njuta
af någonting nytt, förut osedt. Inne är nemligen nu
den lyckliga tid på året, då hela buketter af de
friskaste blommor från landsorten föras hit och inlägga
en ny skiftning i hufvudstadens glans. Det är nu
vår vinter-"saison."
På theatern är idel högtidsdagar. Den ena
re-cetten efter den andra. Hr Andersson vill göra de
sista tiderna före sin afresa till Wiborg rätt lysande,
och "till förmån för den eller den" med feta
bokstäfver ökar åtminstone ståten på affischen. I fredags
gafs ett nytt stycke i fem akter "Landpresten i
Wa-kefield." Det är en fransk dramatisering af den gamle
engelsmannen Goldsmiths berömda roman, rikt på
sentimentala gråt-, bön-, förbannelse- och
välsignelseeffekter. Att akterna äro mycket korta, är styckets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
