Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
gen par veckor å rad hålles marknad och
folknöjen bestås i mängd — och dessa
stundom rara och egendomliga nog. Så
uppträdde der för någon tid sedan en
akrobat, "örkenens Slange even kalled
Kautschuks- eller Guttapercha-Manden",
hvilken annonserat sin oåterkalleligen bestämdt
sista representation, hvarvid han i
förhoppning på ett talrikt besök utlofvade 25
Daler åt eho det vara månde som i brottning
kunde öfvervinna honom. Theateraftonen
kom, men ingen i den öfverfyllda salongen
antog utmaningen, tills slutligen en lång,
fetlagd gardist, med vilkor att priset på
förhand deponerades i hans kamrats
händer, förklarade sig hugad dertill. Men nu
mente, tro på, Guttapercha-Manden, att
"hvis det vilde blive noget udav" skulle
brottningen försiggå i indian-kostym,
hvilket gardisten på det envisaste motsatte sig.
Omsider gick dock ridån upp och man såg
en tropisk palmlund, der kontrahenterne
stodo midt emot hvarandra, vår gardist
blossande röd och mäkta generad med en
stor svart fjäderbuske rundt kring midjan
på sig. Emellertid framkröp
Kautschuks-Manden, hal som en orm, och stötte
motståndaren plötsligen mot pannan, så att
denne hufvudstupa ramlade öfverända och slog
sig i backen alldeles förskräckligt.
Publiken skrattade så att tårarne stego den i ögo-
O O
nen, och svärjande och ursinnig sprang
gardisten upp, fick Kautschuks-Manden vid
håret och begynte "banke’’ honom just
jem-merligen. Enligt löfte hade emellertid
bengaliska elden blifvit påtänd och den i
purpur-toga klädde krigsguden Mars i en
gyllne char nedsänkt från taket för att
bekransa segraren, hvarvid i villervallan
ena repet brast, vagnen damp i golfvet
och den fritt i luften sväfvande krigsguden
befanns så i paradisets smak, att han ett,
tu, tre öfverhöljdes af ett så
enthusia-stiskt äppel- och plommon-bombardemang,
att det för herrarne på parterren ej
återstod annat än att snabbare än vanligt
spänna upp paraplyerna. Sådant händer
nu inte alla dagar! Men det är icke stäl-
lets fel; och Klampenborg är och blir
mycket besökt, så att kommunikationen
deremellan och kringliggande orter och
staden för trafikens skull äfven sjövägen
måste underhållas med en mängd små
ångbåtar.
Köpenhamns mest besökta
förlustelseorter ligga dock i motsatt led, på andra
sidan Yesterport. Här går vägen till det af
Carstensen anlagda vidtberömda Tivoli, till
det äfvenledes af honom projekterade
Alhambra, till Sommerlyst, Alleenberg o. s. v.
och folkträngseln alla eftermiddagar
sommaren om på den breda chausséen tyckes
liksom låta antaga att förlustelseorterna
kunde vara än flera. Men konkurrensen och
de låga priserna ha likvisst tvungit en och
annan af dem att efter en kortare tid
upphöra. Så är inträdes-afgifteu till Tivoli
exempelvis blott 1 mark d. v. s. 12 kop.
ungefär, ett så ringa pris att äfven den
fattigaste går i land dermed, isynnerhet
som han för samma entrée har tillträde till
de mest olikartade nöjen, till konsert,
theater, circus, fyrverkeri etc. Och lägger han
några skilling dertill, kan han dessutom
dricka sin halfva bayer, röka en god
si-garr och rutscha och åka på karusell och
skjuta till måls och pröfva sin styrka och
fast se "to vilde Mennesker", två
Zoolu-kaffrer från Cap, — om det rätt kommer an
på. Straxt invid Tivoli är bangården
belägen, hvarifrån man med jernvägen kan
företaga en utflygt till Roeskilde och bese
kunga-grafvarne der; eller lyster det en att skåda
Malmö och Lund som hastigast, har man
dagligen tillfälle dertill, och färden är
undangjord på några timmar om man så vill.
Malmö är en stad i uppgående och till—
vext, Lund deremot har något
egendomligt otrefligt, något i sjelfva luften
erinrande om Borgå och Tavastehus, så
föga också Lund i yttre måtto liknar dem.
Studentföreningens stora, i göthisk stil
uppförda hus är mycket vackert, riktigt
pompöst tillochmed — ledsamt bara att det
ej skall vilja bära sig rätt. Äfven den gamla
domkyrkan är egen i sitt slag, men impo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
