Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Ständigt mer! I dunkla massor hvirflar upp den
bruna sanden,
Byts till bruna män, som sträcka efter djurens tyglar
handen.
Ty nu är den natt, då alla, hvilka öknens offer
blifvit,
Öfver hvilkas ben kanhända våra lastdjur nyss vi
drifvit,
Hvilkas stoft, af stormen kringspridt, kanske klibbat
kort för detta
Vid vår tunga, uppstå och till Mekka dra att bön
förrätta.
Ännu mer! När slutar tåget? Ej de siste än
försvunnit ,
Och med slappa tyglar ren de främste återkomma
hunnit.
Fjerran från Cap Verd de susat fram till Bab-el-
Mandabs vatten,
Innan än min häst sig ryckt från tömmen, som deri
band för natten.
Vära hästar stegra sig! Stån upp! Hvarenda man
till tömmen!
Mod! Ej längre, likt en villad hjord för lejonet, er
gömmen!
Fritt de oss beröra må med vida, böljande talarer:
Hopen Allah! — ocli de flykta bort pä snabba
dromedarer.
Riden så, tills morgonrodnan vaknar och det åter
dagas,
Tills af friska morgonvindar spökgestalterna förjagas:
Ty med dagen varda skall till stoft den dystra
karavanen.
Sen! Det börjar gry. Ren gnäggar gladt min häst
och skakar manen.
Följande skrifvelse iir Papperslyktans
red. tillhandakomtnen under Tavastehus’
poststempel. Den införes såsom ett bidrag
till upplysning om de meningar, hvilka
rörande studentbyggnadsföretaget i
landsorterna äro rådande.
üliu hast; herr Metro[iolitauHsl
Såsom en nära själsfrände till er väninna
Rustika anhaller jag att fä meddela er milt hjertas
bekymmer. Detta rörer denna gång det blifvande
studenthuset, hvarom ni hyser sä sunda åsigter i hvad
dess ekonomiska sida angår. Vi hafva nu på vår
aflägsna ort bråkat vår hjerna med att äfven försöka
bringa en skärf till det vigtiga företaget, men
beklagligtvis finnas härstädes så få ståndspersoner, som
rätt sentera ändamålet med nämnde byggnadsföretag.
Deremot är allmogen härstädes både rik oeh
begriplig, men kan icke förmås att göra någonting för det
höga ändamålet, med mindre det inskränker sig till
att bereda rum för de studerande ynglingar, som ofta
utgå ifrån bondeståndet, men hafva svårt att påkosta
sina studier jemte hyra i det dyra Helsingfors samt
derjemte sakna det bildande umgänge, som
societets-lifvet skulle kunna gifva dem. Skulle således en
flygel eller våning kunna upplåtas för dylika obemedlade
ynglingar, isynnerhet af bondeklassen, och en äldre
universitetslärare eller klassinspektorn (sic!) kunde
inrymmas i studenthuset, tviflar jag icke att äfven
bönderne och andra af lägre stånd skulle skynda sig
att frikostigt bidraga till ifrågavarande studenthus.
Så synes det åtminstone af det, som jag förnummit
på vår ort och ibland härvarande allmoge. Förlåt,
min herre, emellertid mitt enfaldiga joller och tag
viljan för verket. Er Rustikas Kusin.
Om A. Nordenskiölds resa till Spetsbergen
läses i Journal des Débats för d. 10 Febr.
följande notiser, hemtade ur en
vetenskaplig tidskrift "Eevue américaine et orientale":
"Den frejdade (le celebre) resanden gaf(sigut ifrån
Hammerfest, en hamn i Finmarken, jemte
expeditionens öfriga medlemmar, och efter en fjorton dagars
öfverfart landade de vid Spetsbergens vestra kust.
Der anträffade de sex hvalfångare, hvilka kastat
ankar för att insamla fogelägg och dun, innan de
begåfvo sig till sydkusten, der hvalfångsten förrättas.
Hr Nordenskiod (sic!) och lians kamrater dödade der
ett antal ejdergäss, oris(?), fiskmåsar och
hafskun-gar. Hafsklipporna voro ännu betäckta af is, men
under de resandes dervaro smälte isen nästan helt
och hållet. Temperaturen, ständigt fuktig, uppgick
högst till 2 grader öfver fryspunkten.
Den finske resanden kastade derefter ankar vid
foten af berget Mittellook, der han fann stora
skägg-skälar (phoques barbus) och ett ymnigt förråd af
hafsdjur. Expeditionen begaf sig vidare mot norr
och uppnådde Smuremberg, ett ställe som fordom var
HoUändarnes samlingsort och der de hade inrättat en
handelsplats af sadan betydenhet, att de redan
kallade densamma Nya Batavia. Nu finnes icke tecken
till lif på denna ort.
Tre mil längre mot norr börjar den eviga
snö-regionen. De resande funno till sin förvåning i dessa
öde trakter några vackra blommor, saxifragan,
ra-nuukeln och en art af vallmo. Något sednare
besteg den frejdade resanden Snöhättan, en af do
högsta topparne af Dovrefield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
