- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
78

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

Till pris ger lejonet sitt halftförtärda lam
Och flyr att nya rof för natten efterspana —
Allah! — Feu! En avant! — Till högsta toppen bana
De äfventyrarne sig fram.

"En krona berget bär af blanka bajonetter;
För deras fötter ligga Berberiets slätter,
Krän Atlas till Algier, frän Tunis fram till Fez.
De sitta af. De luta sig mot djurens crouper,
Do skåda kring sig. — Smärt ur gröna myrten-

grupper

Sig höjer minaretens spets.

"I dalen blommor slår den dunkla tamarinden;
Don hvassa aloën på klippan trotsar vinden:
Välsignad, herrlig, rik är Titterys gröna dall
Der skymtar hafvet fram; — der ligga Frankens

länder! —

Krigsfanor svaja högt. Ken luntan ryker, tänder —
Man hör en dånande signal."

"Ja, defc.är de! Jag stred bland dem; jag stod

dem nära!"

Brast Scheiken ut. — "O dag af seger och af ära,
Vid Pyramiderna, vid Nilens grunda våg!
Men deras Sultan, säg?" — Ett svar han tycks för-

bida —

"Hans vext, hans gång, hans blick? — Stred han

vid deras sida?
Hans drägt? — Säg om du honom säg!" —

— "Derhemma i sitt slott Sultanen sjelf sägs vara;
För honom en Vizir har trotsat stridens fara,
En Aga har fört an bland klyftorna hans här.
Du kan Sultanens bild pä dessa guldmynt skåda;
En Frank, som köpt min häst, har gifvit mig dem

båda:

Jag bär i gördeln dem — se här!"

Emiren guldet tar, betraktar det i handen,
Om samma man det är, han fordom öfver sanden
I öknen visat väg. Men djupt han suckar: nej,
Jag känner honom ej! Det här är ej den rätta!
lians hufvud är det ej! Ett päron liknar detta,*)
Men den jag menar, är det ej!"

*) Den päronformiga skapnaden af konung
Louis-Philippes hufvud utgjorde, såsom bekant, för ett
par tiotal år sedan ett outtömligt ämne för
fransyska och äfven tyska karrikatyrer.

Rättelse: 1 det i föreg. n:o införda stycket "Syn
i öknen" har ett svårt tryckfel insmugit sig, för
hvilket bedes om ursäkt. Der stär nemligen i början af
sista strofen: Riden sä i st. f. Biden sä, som man bör
läsa. I åttonde strofen förekommer också
Bab-el-Mandab i st. f. Bab-el-Mnndeb■

Följande svar liar insändts

Till Kufttikas kusin.

Min herre (min fru eller fröken?)! Ert bref till
Metropolitanus, kommet under Tshus poststämpel,
bevisar att ni är Tavastlänning. — Sannt säger ni, att
det "der (i Tavastland) finnes sä få ståndspersoner,
som rätt seutera ändamålet med
studentbyggnadsföretaget", ty äfven undertecknad, då ban för några
veckor sedan befann sig der på hemtorfvan, hörde talas
om något sådant som "studentkasern." Också ni, min
herre (fru eller fröken), synes vara lika militäriskt
stämd. En kasern åt studenter? Nej, det duger icke!
Om det nu också icke vore er mening, att den flygel
eller våning, som borde bebos af studenter, skulle
heta kasern, så skulle den dock, var säker på det,
komma att bära detta namn. Kedan sjelfva denna
benämning skulle afhälla hvarje student från att
anlita ett dylikt medel att spara in på fars kassa och
sin egen framtids möjliga hjelpkällor; och dessutom
finnes det äfven något annat, som gör att studenter
icke kunna bo i det blifvande studenthusets våning
eller flygel. Det är öfverensstämmande med
begreppet af krigares verksamhet, att de förläggas i
kaserner, ty allt, hvad af betydenhet de skola företaga sig,
måste göras af skaror, kompani-, bataljons-,
regiments-eller divisionsvis, och den enskilde kämpen betyder
faseligen litet vid en bestormning. — Har Rustikas
kusin kanske varit, med i en sådan affär? — För den
åter, som söker att eröfra sig en fast plats inom
vetenskapens rike, går det bättre att, ensam i
studerkammaren minera och bestorma, och först sedan
mötas och förena sig med andra på borggården.
Erfarenheten har visat mig och mänga andra, att stora
bolag icke äro särdeles förmånliga för vetenskapliga
sysselsättningar. En hvar, som tänker uträtta något,
söker helst, om hans ekoiiomika det möjligen tillåta,
att få sitt enskilda rum, eller förenar han sig med
en annan, som sysselsätter sig med samma saker.
Och hvarföre skola just de studenter, som härstamma
från bondeståndet, företrädesvis hafva äran att vara
fattige och bispringas med fria våningar, då, efter
hvad ni påstår, allmogen åtminstone i Tavastland är
"rik" (sic!)? Jag kan försäkra er, om ni ej förr vet
det, att åtminstone lika många om ej flere studenter
af ståndspersonsklassen finnas, som lida af lika stor
ekonomisk brist,, som trots de edra af bondeståndet. —
Olägenheten af det stora bolagssystemet i
studenthuset skulle hvarken ni, min herre (fru eller fröken),
eller någon annan kunna afhjelpa genom att i vånin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free