- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
100

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

förunderlig prakt àt hela taflan. Och en
sådan prakt utgör just icke den finska
barrskogens karakter. — Det tredje
stycket af br Holmberg är en annan
behandling af samma motiv som det sist omtalade.
Taflan är endast mindre, och i stället för
barrskog ser man bär löfskog. För öfrigt
alldeles samma arrangement som på den förra,
den granna rönnen icke att förglömma.

Mälarens (lotter.

Skizz af Arsène lloiissnye.

Caroline Vanloo var Carle Vanloos *)
käraste verk, ett gudomligt porträtt som
bar gått att intaga sin plats i himmelens
odödliga galleri. Målaren hade gift sig
med den beprisade Catherine Somis, som
kallades Italiens Philomène. M:me Vanloo
hade en dotter och två söner; dottren var
en värdig afbild af sin mor, ännu mera skön,
mera ljuflig, mera tillbedjansvärd: blek
under sina långa svarta lockar, fällande ifrån
sina ögon, blåa som Italiens himmel, en
englalik och förtjusande blick; talande med
en röst som gick till hjertat, en röst som
var skapad hellre för att sjunga, än att tala.
"O Rapbaël! Raphael!" utropade Vanloo,
när han betraktade sin dotter. När
målaren hade slutat att betrakta henne, såg han
på henne med en faders öga. Raphael är en
stor mästare, men Gud är en ännu större
mästare; Carle Vanloo beklagade att ban
icke tidigare hade haft ett dylikt
mästerverk för sina ögon. Caroline Vanloo hade
i sitt sköna ansigte någonting, att så säga,
skinande, denna stråle från himmelen som
är ett dödens förebud. Då man såg henne,
intogs man af vemod, liksom vid synen
af dessa hvita fantomer från ungdomen,
hvilka kasta öfver oss sina fatala skuggor.

Det var mindre en qvinna, än en
engel; ett molnfullt drömmeri hade tidigt
omhöljt hennes själ; hon talade föga, men
tillbragte hela sin dag med att läsa och
drömma, utan någon tanke på verldens

*) Berömd fransysk målare; lefde 1705—1765.

nöjen; när hon var på bal, dansade hon
icke, hon skänkte åt festen endast sitt
tör-tjusande småleende; man kunde säga, att
endast hennes själ älskade lifvet, hennes
kropp var ett tabernakel af marmor.
"Böckerna komma att göra hennes olycka", sade
ständigt den gode Vanloo, som sjelf icke
kunde läsa och som icke utan förfäran
betraktade dessa tusental af svarta rader,
löpande den ena efter den andra; de voro
för honom kabbalistiska tecken. Hon satte
sig ofta att läsa eller drömma i ateliern,
under sin färs ögon, som hade all möda
att locka ur henne ett par tre ord. Ilan
frågade råd af henne om sina heliga
qvin-nors eller hedniska gudinnors hufvuden;
hon svarade icke, men fadren hade sett
henne: "Bra! mycket bra! min flicka, du
behöfver ej säga mera."

En morgon går hon, blekare och mera
drömmande än vanligt, ned i ateliern; då
hon icke der finner Carle Vanloo, sätter
hon sig i en länstol, framfor en duk, som
löst var bestruken med en högblå grund;
hon tager en svartkrita och börjar att
teckna. Hennes far, som följde henne,
inträder tyst i ateliern; hänryckt af dottrens
inspirerade utseende, drager han sig
tillbaka bakom en stor tafla, mumlande: "Se
der en Vanloo; de kunna teckna förrän de
ha lärt sig."

Efter några minuter nedlägger Caroline
Vanloo sin penna, och betraktar den bild
som hon uppdragit. Carle Vanloo går till
henne. Då hon plötsligt får se sin far,
utan att ha hört honom komma, skriker
hon till: "Du gjorde mig rädd", säger hon
och räcker honom handen.

I detta ögonblick bleknar den arme
fadren: ban har sett den bild hans dotter
tecknat; denna bild, det är Döden! Der
svepningen genom hvilken man ser denna
sorgliga barm af den enda qvinna utan
bröst; der dessa fötter som vandra kring
verlden och för hvarje steg urhålka en graf;
der den eviga skördens förskräckliga lie!
Men det som isynnerhet förfärar Vanloo,
är att Caroline Vanloo, kanhända utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free