Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Dess snabbhet är ett föremål för lifliga
beräkningar, och man håller uppå dess "tid"
nästan lika höga vad som på kapplöparne
i Epsom. Som det kan vara ingen skada att
våga en mening, utan att derföre riskera
en förmögenhet, så vill jag hålla en butelj
af Longworths bästa "catawba" på att
Great Eastern kommer att "göra"
Atlantiska oceanen på mindre än åtta dagar;
och när fenomenet uppnår Portland, så
kunde det nästan betala sig sjelf genom
att dela inkomsterna med
jernvägskompa-nierna, hvilka komma att transportera
hundratusentals passagerare för att beskåda
undret. Man gör redan här upp partier
för att gå öfver till Amerika vid dess
första resa; och om den lyckas väl, skall det
väl återvända öfverfylldt med Amerikanare,
hvilka säkert skola finna lifvet ombord å
Great Eastern åtminstone mera nytt, och
kanske icke dyrare, än i Newport
eller Saratoga. Skeppet kommer att ha
ombord en fullständig dans-orkester, och ett
tryckeri i fullt skick; man tänker också
på ett hyrstall. Det blir briljant
ekläre-radt med gas; beställningar komma att
befordras medelst elektrisk telegraf; och
hennes bana öfver oceanen borde tydligt
utmärkas å kartorna, så att alla andra
fartyg kunde hålla sig på behörig distans,
liksom från en klippig kust i stormig vind.
Och jag tager mig friheten att föreslå för
Englands och Förenta Staternas regeringar,
att det måtte medgifvas Great Eastern
rättighet att sända sin medlem så väl till
kongressen som till parlamentet. En sådan
inrättning borde väl vara lika mycket
berättigad till representation som Vanderbilt eller
Galway line, hvilka hvardera förvärfvat
rätt att sända sin "medlem."
Ultramarin.
Rosor ocli kyssar.
Vi gingo tillsammans, vi unga,
Längs ängens blommande rand.
Långt efter oss blefvo de gamla,
Vi voro på tu man hand,.
Nog tänkte jag något säga,
Men tyst jag en törnros bröt.
Hon gjorde detsamma, men tyckts,
Att min var "alltför söt."
Då bytte vi om behändigt.
Hon log och rodnade lätt,
Och ros efter ros vi bytte
Och bnndo hvarandras bukett.
Snart bytte vi mer än rosor,
De sötaste kyssar små —
Men ack! att de gamla voro
Bakom oss alltid ändå!
—e-I.
A&ra ocli fjerran.
Emellan oss var skog och sjö
Och höga fjell med evig snö —
Och ändå var du mig så när,
Som himlen för den fromme är.
Ty mellan oss en engel flög
Och jemnt med helsningar ban smög,
Och drömmar om en evig tro
Vi närde djupt i själens ro.
Så gingo några år förbi,
Och åter råkades nu vi.
Hur mycket du förändrad var!
Och jag också, — du förebar.
Och mellan oss en öken låg,
Sä lång att ej dess slut jag såg —
Och ändå var du mig så när,
Som grafven för an dödssjuk är.
-t—I.
Kopistens krönika.
D. 2 April..
Sist), söndag var en skön vintervårdag.
Studenter, fruntimmer, menniskor af mänga slag samlades
i stora skaror på morgonen enligt gammal vårsed å
Kaisauiemi för att njuta af frisk luft och trefligt kaffe.
Studentsången skallade lifligt, och hvarochen
återvände uppfriskad hem.
För öfrigt har veckan icke haft att erbjuda
någonting annat uppfriskande, än regn. Det har
reg-uat, regnat nästan utan uppehåll, och ändå ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
