Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
M:ll Alexandra Frosterna, cn mycket
lofvande elev af vår konstförening, har från
Dusseldorf, deflion sedan halftannat år
tillbaka vistas, "till expositionen sändt tvenne
vackra prof af sin talang. Det ena är en
ganska st6r "tafla, original-komposition, i
katalogen - kallad: den blinde spelmannen
väcka?ide sin son vid ett annalkande oväder.
Den fattige blinde gubben sitter och hvilar
under sin vandring från gård till gård;
fiolen har ban lagt ifrån sig; hans ledsven,
en liten gosse, har insomnat med hufvudet
lutadt emot gubbens knä; ett svart moln
uppstiger just på himlen; den gamle
känner oro och lägger sin grofva hand på den
slumrande gossens axel för att väcka
honom. Taflan är utförd med utmärkt
talang, och såsom varande den unga
målarinnans första originalkomposition förtjenar
den allt beröm. Men man måste dock
anmärka, att taflan är hållen i en för sitt
ämne nog mycket hög och pathetisk stil,
och att den gamle spelmannen i sitt
hufvud har någonting, som gör att han, så
blind han är, icke väcker synnerligt
deltagande. Gossen deremot är bra, och
slumrar ljufligt. — Den andra taflan af m:ll
Frosterus är endast en studie, ett
gubb-hufvud, men särdeles väl målad. Man har
anledning till de bästa förhoppningar om
denna målarinna, och under fortfarande
speciel ledning af en lärare som br
Men-gelberg i Düsseldorf skall hon säkert icke
komma dessa förhoppningar på fall.
Utom de nu genomgångna taflorna,
hvilka alla det varit en glädje att omtala, har
expositionen ännu att bjuda på några
ori-ginaltaflor af inhemska målare och
målarinnor, hvilka säkert vinna mest uppå att
blifva med tystnad förbigångna.
Om kopiorna må det vara nog sagdt,
att de vittna hvar och en om sin utförares
större eller mindre färdighet och talang.
De utländska taflornas antal vid denna
exposition är icke stort. Bland dem
finner män dock ett par numror af ganska
stort värde. Så ett skönt fruntimmersporträtt
i pastell, måladt af den berömda mill Maria
Röhl i Stockholm. Också ett familj
(’-[»orträtt med tvenne fruntimmer och tvenne
barn, af en engelsk målare Thomas Phillips,
är en god tafla. Likaså af H. Hoffmann
(obekant af hvilken nation?) ett porträtt
af "Seignelay Cuthbert Hannay", en liten
engelsman, som står på taflan med ljusa
lockar, plymer i hatten, ena handen i sidan,
i den andra ett litet svärd, och tyckes
ämna blifva någonting utaf i verlden. Ett
par väl målade kinesiska landskapsstycken
förtjena uppmärksamhet åtminstone såsom
kuriosa.
De al’ konstföreningen för utlottning
ibland aktionärerne från Düsseldorf
inför-skrifna taflor äro köpta för godt pris, och
kunna icke göra anspråk på något högre
konstvärde. Konstföreningen skulle säkert
göra betydligt mera för konstsinnets
utbredande i vårt land, om den i stället för
dylika oljetaflor af ringa betydenhet ibland sina
medlemmar utlottade utmärkta fotografier
af de berömdaste konstverk, sådana numera
stå att erhållas för ganska billiga priser.
Oaktadt, som redan nämndes,
utrymmet icke medgaf att i expositionslokalen
uppställa Sjöstrands Kullervo och hans byst
af Porthan, så har expositionen dock
numera blifvit riktad med en nummer från
skulpturens område. Samme br Sjöstrand,
som vi finnar småningom börja tillegna oss,
bar nemligen från München nyss
öfverra-skat sina härvarande gynnare och vänner
med en fotografisk afbildning af ett nytt
och storartadt arbete af hans flitiga hand.
Detta är en s. k. fries (bas-relief),
föreställande Wäinämöinens spel uppå kantele
efter 41:sta runon i Kalevala. Fotografien
gifver ett nytt bevis om att
bildhuggarekonsten har rika ämnen att hemta ur den
finska mythologien, och lemnar tillika ett
nytt vittnesbörd om br Sjöstrands stora
talang. De talrika figurerna i denna långa
fries äro förträffligt grupperade: der är lif
i alla delar och sammanhang i det bela.
Men det anmärkes med skäl, att
kompositionen har en alltför grekisk karakter, och
att icke alla de afbildade personligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
