Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
här en mängd af lekande barn, följda af
sina sköterskor eller mödrar. Bänkarne
äro vanligtvis upptagna af fruntimmer, som
insupa frisk luft, betrakta de förbigående,
eller underhallas på det intressantaste af
någon åtföljande kavaljer. Middagen och
aftonen äfà tiderna för den egentliga
promenaden. Då röra sig här vanligen täta
skaror af både damer och herrar af och an.
Isynnerhet om vår och höst får man stundom
se här försauiladt allt hvad Helsingfors har
skönast och mest elegant att uppvisa. Om
söndags-eftermiddagarne är här ett ganska
gladt och brokigt folklif; arbetare och
tjenare förlusta sig då ined en liten
promenad efter veckans mödor.
Esplanaden närmast salutorget och
hamnen, den s. k. "lilla kalfhagen", har alltid
varit den minsta, men den mest betydande
af alla. Dess utmärkande egenskap är att
vara mindre en promenad än en
konversationsklubb under bar himmel. Man vandrar
icke så mycket der, men man står och man
sitter der så mycket mera. Denna
espla-nad utgör under sommarperioden
medelpunkten för hela lifvet i Helsingfors. Här
sammanträffar dagligen allt hvad herrar
heter i den finska hufvudstaden:
embetsmän, militärer, akademici, prester,
borgare, — senatorn som extrakopisten,
generalen som junkaren, professorn som
studenten, kommerserådet som bokhållaren.
Här saknas aldrig folk, men middags- och
aftontimmarne äro de egentliga
samlingstiderna. Man röker här sin sigarr utan
fruktan för polisåtal, man afhaudlar här
dagens löpande affärer, man får här veta
alla nödiga nyheter, man afgör här med
sina bekanta alla möjliga små
angelägenheter, man läser här sitt tidningsblad, och
i brist på annan sysselsättning sätter man
sig ned och ser, den ene på den andre.
Fruntimren ha en viss bäfvan för denna
esplanad: de tro sig der vara utsatta för
alltför mycken kritik; men det är dock alls
ingenting ovanligt att få se äfven unga
damer, isynnerhet då de äro skyddade af
en god sköld af omgifvande riddare, trotsa
kritikens uddar och modigt beträda den
lilla esplanadens område.
Inom "lilla kalfhagen" ligger det s. k.
"kapellet." Det är ett litet konditori af en
högst egendomlig beskaffenhet. Man
förstår, att en så lifligt besökt plats som denna
esplanad skulle förmå uppbära ett ganska
stort och prydligt sommar-kafé. Ett
sådant har också varit påtänkt i närmare tio
års tid. Men staden Helsingfors har sina
små infall af bizarr egoism, ocli man
påstår, att den anser sig komma att förlora
i märkvärdighet, om den icke i sin
medelpunkt har att uppvisa någonting, som i
motsats af komfort, beqvämlighet,
snygghet, skönhet och prydlighet öfverträffar alla
sina gelikar på jorden. "Kapellet", sådant
det är, gör dock goda affärer:
Helsing-forsaren älskar mycket, när ban är ute i
det fria, en kopp kaffe, en kopp the och
andra svaga varor, och de starka föraktar
ban iugalunda heller.
Någon lyx är just icke heller för öfrigt
använd på esplanadernas utstyrsel. De
omgifvande staketterna äro, utan att vara
gärdesgårdar af vanligaste slag, så
landtliga som möjligt. Och med dessa stå
soffor och bänkar i den fullständigaste
harmoni.
Oin söndags- och andra högtidsqvällar
underhålles allmänheten ofta nog med
militärmusik i esplanaderna. Det är också
den enda folkförlustelse som uti dem
plägar anställas.
Men, så gerna än Helsingfors-boerne
besöka sina esplanader och så väl de än
trifvas der, så behöfva de dock stundom
någon omvexling och ett vidsträcktare fält
för sina promenader, och då ha de närmast
att välja emellan tvenne ställen: Allmänna
promenaden och Brunnsparken.
Allmänna ’promenaden eller Kajsaniemi
park, som den oftast kallas, är belägen
inom stadens linier, och från särskilda
delar at staden kan man komma dit till fots
på olika vägar. Den är temligen vidsträckt;
dess träd, en del vilda, en del planterade
för inemot trettio år sedan, äro vackra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
