Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
En tidning berättade nyligen en karakteriserande
anekdot. Gyulai hade engång rådt gamle Radetzky
att pä Milanos gator icke alltför mycket utsätta sin
person för möjliga mordanslag. "Var lugn", svarade
Radetzky skälmskt: "de skjuta icke pä mig, ty de veta
nog hvem de skulle fä i mitt ställe", och klappade
Gyulai uppå axeln.
Stjernorna.
Pä den vestra himlastranden
Står en stjerna silfverhår:
Långt invid den östra randen
Den sin vän ocb älskling har.
Fast ifrån hvarann de tindra
Mer än millioner mil,
Inga rymder kunna hindra
Gyllne blickens säkra pil.
Ej de veta att de båda
Äro mörker blott och stoft —
Skönt de i hvarandra skåda
Guld och rosor, ljus och doft.
— s—
Som en påminnelse om Fryxells snart
fulländade historia oin Karl XII, införes
här följande vackra kapitel ur den nyss
utkomna 7:de delen:
Oin Karoliiicrne.
Så började man snart kalla de krigare, som
deltagit i ICarl den tolftes bardalekar och honom någon
längre tid öfverlefde. Många voro de ej; ty de fleste
dogo tidigt nog, till följe af överansträngningar,
vanvård ocli sär. Mänga buro kilian qvar i kroppen,
hela sitt lif igenom.
Men de starka naturer, som mäklat genomgå
sådana prof, hade blifvit än mera härdade och
uppnådde ofta en ålder af åttatio, stundom hundrade är:
någon gång derutöfver. Dessa voro de egentliga
ka-rolinerne. De hade från sina fälttåg återkommit rike,
icke såsom fordom på byten, men så mycket mer pä
minnen. Hvad hade ej desse kämpar upplefvat?
Hvad hade de icke att förtälja? om segerbragderna
vid Narva, Diina, Clissow och Holofzün; om olyckorna
i Ukraine, Bender, Sibirien och pä Norges fjellar,
tilldragelser, sagolika, nästan otroliga; dock bevittnade
af runor, djupt listade på ärriga pannor och
skrä-made bröst. Men bland alla dessa minnen, bland
allt, hvad de hade att omtala, stod för krigarsinnet
Karl den tolfte högst, varande deras A och O, det
käraste föremålet för deras tankar och tal; och när
de berättade om hans enkla drägt, hans bädd pä
riskvistar, hans dryck ur källan, hans måltid pä
häst-ryggon, och sedermera om det stora svärdet, det än
större modet och de förvånande bragderna, dä
lyssnade ung och gammal med häpnad och med
förtjusning; och den nian, som deltagit i en sådan hjeltes
öden, blef sjelf föremålet för allmän vördnad och
beundran.
Deraf gjorde sig ock de llcste bland dem
förtjente, äfven genom enskilda dygder, gudsfruktan,
allvar och enkelhet. Sednare tiders prydnader var
dem motbjudande. När konung Fredrik at en
Ehren-crona gaf svärdsorden, bar denne stjärnan aldrig pä
bröstet, utan i en dosa. En annan, baron
ltehbin-der, visade sig alltid i lika drägt som den fallne
konungen, och så ofta dennes namn hördes, var den
gamle färdig att. gråta af saknad eller förtjusning.
Sinsemellan vore dessa minnets hjeltar förenade
genom cn vänskap, en tillgifvenhet, som trotsade alla
hinder, alla samhällsskilnader. Man säg den gamle,
högt uppsatte befälhafvaren vid sitt eget bord bespisa
och som vän och kamrat behandla den soldat, som
troget följt honom genom fälttågens faror och
fångenskapens försakelser.
Ar 17Ö0 dog Cronstedt, den siste bland Karls
generaler. Under loppet af de följande trettio åren
afledo de fleste andra karolinerne inom
regements-och kompani-befälet; dou mest mångpröfvade ocb som
man tror, mest långlifvade bland dem, kapten
Gutof-sky, år 1784 och vid 99 års äldcr. Den siste kände
karolinen bland soldaterne hette Nils Urberg, lian
blef slutligen vid 72 års ålder kyrkovaktare, i hvilken
egenskap han tjenstgjorde intill sitt 108:de år, och
upplefde slutligen den dag, dä till hans glädje en ny
hjelte ledde svenskarne till nya segrar ocli lyckades
fullborda den af Karl den tolfte åsyftade föreningen
emelltui nordens tvillingfolk.
Kopistens krönika.
D. 28 Maj.
Nu är det vackert, nu Iir det ljufligt att lefva.
Öfver 20 grader varmt, träden klädde i lina doftande
löf, himlen utan moln, hafve! utan vågor, natten utan
mörker — huru ofta har man en sådan vecka i
Helsingfors ?
Men varmt måste det väl vara, när hela
verldens tankar ligga pä två så varma saker, som Italien
och kriget. Och der, i Italien och kriget, blir det allt
varmare. Bataljerna begynna. Österrikarne retirera.
Konung Bomba är död. Telegrammerne bli allt
märkvärdigare. F. A. T. har i dag utkommit i dubbla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
