Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 27 Juni.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
PENNTECKNINGAR
frän
HELSINGFORS.
V. Måtlsonimarllfvet.
Midsommaren är näst julen af alla årets
fester, den som i Helsingfors tydligast
låter veta af sin tillvaro.
Oin midsommaren, då måste man på
ett eller annat, om än aldrig så litet, sätt
göra sig lös från sitt hvardagliga lif och
fröjda sig öfver sommaren ocli dess
herrlighet — det är en lag, hvilken gäller för
den fattigaste som för den rikaste.
Det är naturligtvis på landet man bäst
är i tillfälle att glädja sig öfver sommaren,
och att till midsommaren fara på landet,
om man ej förut är der, är derföre nästan
en nödvändighet för hvarochen, som
möjligen har råd och lägenhet dertill.
Den högrödaste demokrat kunde ha skäl
att vara nöjd med Helsingfors, om lian
såge det en midsommardag, ty alltför
mycket besväradt af "bildningens och
förmögenhetens representanter" kunde ban då
åtminstone icke finna det. De s. k.
ståndspersonsklasserna äro vanligen för den
dagen som bortblåsta från staden. Nästan
utan undantag äro alla deras medlemmar
kringströdda på landsbygden rundtomkring,
der de fira sommarens högtid i skötet af
sina familjer eller hos slägtingar och goda
bekanta.
De arbetande och tjenande klasserna
kunna icke begifva sig långt ut; de fira
sin midsommar inom stadens promenader
eller i dess närmaste omgifningar.
Midsommaraftonen är do yngres egentliga högtid.
Då begifva sig skaror af båtar, lastade
med gentilt utstyrda handsverkssvenner,
betjenter och jungfrur, m. m., ut på sjön,
eller "till holmarne", som det på
konstspråket heter. Kaffepannan och skorpknytet
är med, buteljen och konfektsstruteu
saknas icke heller, en violin eller en klarinett
är ingen sällsynthet ombord, sångröster
finnas alltid, man svajar omkring på
vattnet, lägger till vid någon holme, tänder
upp en liten "kokko", och natten går under
fröjd och glata. Andra partier hålla sig
på det torra. De vandra utåt landsvägarne
och uppsöka åt sig något behagligt ställe,
der de kunna ogeneradt tända upp sin lilla
kaffeeld och för öfrigt göra sig lifvet så
så idylliskt som möjligt. Eller också nöja
de sig med att fira sin midsommarafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
