Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
inredde en värdigare theater på en tid, då
den gamla ännu icke var i sämre skick,
än att Thölö kunnat blicka upp till den
med stolthet, skall väl utan tvifvel yrka
derpå, att finska folkets mythiske heroer
få tillfälle erinra samtid och efterverld om
de dagar, då sinne för skön konst begynte
för första gången kraftigt arbeta i finska
folkets ande. Då Kullervos och
Wäinä-möinens storartade stöder kunna uppstiga
på en sådan sinnesstämnings fäste, borde
de ju hafva en fastare grund, än den nya
theaterns murar skulle åt dem bereda. Deras
uppståndelse till de rum, der de stode på
sitt rätta ställe, kan således tagas för
afgjordt — ifall ej någon får infallet
motsätta sig planens utförande, af den orsak,
att han hvarken sjelf uppkastat densamma
eller först sett sitt konterfej behedradt med
den ära, som väntar våre heroer.
Men om ock alla de ofvanberörda
omständigheterna redan vore ej blott
möjligheter, utan fulla verkligheter, måste det
dock medgifvas att, så väsendtligen de än
skulle bidraga till uppnåendet af
hufvud-ändamålet, de likväl samtliga, strängt
taget, höra till utvärtes ting i afseende på
samma ändamål. Så förträffeliga sjelfva
bygnaden, dennas prydnader af högre och
lägre slag, ja tillochmed dess musik må
blifva, vore det dock en sorglig möjlighet,
att just det, hvaraf ändock theatern
egenteligen upphöjes till en skådeplats, som
betyder verlden, skulle gå tillbaka, eller
åtminstone kunde tyckas göra det, emedan
det ensamt stannat qvar på samma punkt
som förr, medan allt öfrigt tagit ut stegen
framåt. Medan publiken tror sig kunna
stegra sina fordringar på de trupper, hvilka
åtaga sig att inför dess domstol utfäkta
konstens drabbningar, kan det hända, ja,
händer det sannolikt, att dessa härskaror,
äfven om de skulle existera, ej förmå,
äfven med bästa vilja, motsvara hvad inan
af dem tror sig ha rätt att fordra. Så
bedröflig än en sådan utsigt må vara, höfves
det likväl ej dem, som allvarligt nitälska
för sakens framgång, att likt strutsen ned-
gräfva hufvudet i sanden till undvikande
af det hotande ömkeliga spektaklets åsyn.
Också dessa möjligheter böra med oförsagd
blick fixeras. Endast sålunda kan ju
fullbordan af deras hotelse åtminstone till
någon del afböjas, äfven om ej alla
olägenheterna på en gång låta sig öfvervinna och
aflägsna.
Finlands hufvudstad skall bestå sig en
utmärkt vacker theater. Detta är det vissa.
Men denna visshet förslår på långt när ej till
att betrygga theaterns framtid, då med
samma visshet framstår det motpåståendet,
att Finland lika litet nu som förr mäktar
med egna krafter uppställa den allra
ringaste skara, åt hvilken ombesörjandet af
tjensten i de toma tempelrymderna kunde
anförtros. Denna ytterst réela brist ställer
oss så hårdhändt på verklighetens område,
att alla fantastiska förhoppningar och sjelfva
idealets kraf der inåste lägga ner gevär.
Det ståtligaste tempel, som står öde utan
gudar och deras tjenare och tjenst, är
ändock en ruin. Och fara värdt synes det
nästan att vår nya theaters öde kunde,
åtminstone till en början, ej blifva stort bättre.
— Det kan ej skada vår allmänhet att vänja
sig vid tanken pä en så hård möjlighet.
Den vunne tvärtom åtskilligt derpå. Den
undsluppe att förorsaka sig sjelf förargelse
genom att hängifva sig åt framtidsutsigter,
dem den målar sjelf på fri hand, utan
något säkrare material än sitt eget godtycke.
Den skulle undvika att genom
oupphinneliga fordringar utestänga äfven det, hvarmed
den borde låta sig nöja tills den hunnit åt
sig bereda någonting, som bättre
motsvarar dess högspända pretentioner.
Hufvud-vinsten låge emellertid deruti, att alla, på
hvilka det kan ankomma, må i god tid
begynna utgrunda, huruledes medel skola
beredas att åstadkomma jemvigt mellan
tillgångarne och anspråken, utan att dessa
behöfva allt för lågt nedsättas.
Det är en uppsats, den 14 Juni i
Papperslyktan införd angående theatern i
Helsingfors, som närmast föranledt till
nedskrifvandet af dessa betraktelser. Samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
