Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
båtar från kanalen oeh från Wiborg, hvilka
ofta nog der lara uppträda som gäster?
"Seura" var icke alls den Lunkentus
jag hade väntat mig. Det är tillochmed
ott till sin storlek ovanligt vackert ocb
välskapadt fartyg. Någon lyx finnes icke
ombord; de små salongerna, utan sängplatser,
äro tarfliga och enkla, men snygga. Det
bände sig lyckligt nog, att icke mer än
tvenne galejor den gången hängde sig i
ångbåtens släp; dessa voro väl ganska stora,
men vi gingo dock framåt med försvarlig
fart. "Seura" tyckes till sin natur vara ett
riktigt flinkt fartyg, ocb det är verkligen
synd att det skall vara dömdt att ständigt
med ett sådant svårt följe släpa fram sin
bana genom vattnet. För passagerare
medför bogseringen, utom långsamheten, äfven
det lilla obebag, att i hvarje vändning
ångbåten genom bogserlinan bringas i en mer
eller mindre vadelig lutning.
Icke heller var ’’Seura" en vandrande
obebodd ö, såsom jag hade föreställt mig.
Passagerarnes antal var väl icke stort;
under större delen af vägen hörde vi icke
flera än fyra — tvenne damer och tvenne
herrar — till fartygets bättre del; men att
lifligheten och trefnaden i ett sällskap icke
är detsamma som dess storlek, skulle denna
resa ha lärt mig, om jag icke händelsevis
hade vetat det förut.
Vägen öfver stora Saima och ända upp
till Nyslott kan visst icke kallas ful. Blanka
fjärdar, vikar, sund, skogbevuxna holmar,
kullar, uddar i oändlighet. Men
oupphörligen ett och detsamma, och det är nästan
svårt att finna en punkt, som man kunde
anse för vackrare än alla de andra. Mycket
sällan en menniskoboning som npplifvar
landskapet. Den äkta finska, jemna och
småmelankoliska minen öfverallt.
Seglatsen på Saima-vattnen har sina
ganska originella sidor. Som man vet, äro
segellederna först för ett par år sedan
provisoriskt uppremmade. En ordentlig
sjömätning i dessa vattendrag pågår som bäst.
Innan denna är fulländad, kunna
naturligtvis inga sjökort utgifvas till ledning för
de seglande. Emellertid hjelper sig nu
redan hvarochen der fram ganska väl, utan
både kort och lots. Chefen för
sjömät-ningsarbetena, öfverste Bartram, har
nemligen längs alla segelleder upprest lätt
urskiljbara märken som vägvisare. Dessa
märken äro af mångfaldiga slag: än en
hvit-målad sten, än ett kummel, än en stång
med en triangel eller en stjerna, ett kors
eller hvilken figur som helst, i ändan. Man
har verkligen ett nöje af att betrakta alla
dessa, stundom rätt kuriösa, figurer, och
de gifva ett visst lif åt vägen. De äro
alla hvitmålade och äro derföre synliga på
mycket långt afstånd. Från en af’ dem ser
den seglande alltid en annan framför sig,
och han vet då hvartåt kosan bör styras.
Till ännu närmare vägledning har
öfverste Bartram utgifvit både på finska och
svenska en beskrifning öfver segellederna.
I denna bok finnas afbildningar af samtliga
märkena jemte den noggrannaste anvisning,
huru man bör styra från det ena märket
till det andra. Sålunda går det ogeneradt
an för en vildfremmande på dessa vatten
att på egen hand läsa sig fram, så att
säga, från Lauritsala till Joensuu, från
Joensuu till Kuopio, och tvärtom, om
han behagar.
Der lotsväsendet tills vidare befinner sig
på en så naiv ståndpunkt, der förundrar
man sig icke öfver att ångbåtsväsendet ännu
förråder drag af ett visst oskuldstillstånd.
Inga biljetter och ingen kontroll anses
nödig på "Seura;" man betalar sin resea-fgift
åt kaptenen under färden, när man så
finner lämpligt; och gör någon det ej, så
fruktar jag nästan att kaptenens goda hjerta
icke skulle tillåta honom att deröfver göra
någon’ anmärkning. Besättningen egde just
icke heller mycken likhet med de varelser
man här vid hafvet är van att kalla
matroser; manövrer och rörelser bedrifvas på
äkta lodje-manér. Också kaptenen, som dock
i sina dagar sett andra vatten än Saimas,
tycktes taga sin befattning på ett annat sätt,
än ångbåtskaptener vanligen pläga göra.
I det äldsvärdaste lugn satt han under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
