Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
den kejserlige prinsen och sitt hof, och
intog sin plats i tribunen. Närmare kl. 111
förkunnade cent-gardernes trumpeter att
tåget annalkades. Och ifrån den stunden ända
till kl. 3 fortgick defiladen utan uppehåll.
Se här efter ett franskt blad en åskådares
intressanta skildring af detta skådespel:
"Kejsaren, eskorterad af sina
cent-gar-der och af en talrik stab, red raskt och
lifligt in på platsen, helsade på
kejsarinnan och smålog åt den lille prinsen, som
var klädd i grenadier-uniform; derpå tog
han plats framför justitieminister-hotelet.
Efter cent-garderne kommo de sårade. Det
var tågets specielt sentimentala del; genom
att samla alla dess tappre soldater, för att
al’ dem göra en slags helig falang,
åstadkom man visserligen ett djupt intryck, men
ett intryck, som småningom försvagades,
under det timmarne skredo fram och nysa
trupper skredo förbi, och om hvarje korps,
hvarje division hade fått behålla sina
sårade i spetsen för sina första plutoner, så
skulle säkert den med hvarje ny trupp
förnyade sinnesrörelsen ha gjort det sköna
skådespelet något mindre enformigt. — Ty,
det måste erkännas, effekter af detta slag,
när de fortfara i fem timmars tid, sluta med
att alstra en viss monotoni. Denna defilad
var ett poëm, men man härdar icke ut med att
i fem timmar å rad läsa ett episkt poem.
Publiken har ännu aldrig ådagalagt en
gynnsammare, en mera delikat
sinnesstämning. Utan att visa sig som hofman, utan
att för de illustra personligheter, som
passerade förbi dess ögon, glömma den
fransyska ärans talrika och obemärkta
handtlangare, gaf publiken med enthusiastisk
kraft sin hyllning åt le general soldat, hvarje
gång en trasig, sönderrifven och
genomskjuten fana passerade förbi midtibland dessa
af Italiens sol förbrända och förmörkade
legioner; man ropade, man klappade
händer, man kastade blommor; det var en
helig känsla, som trängde sig ifrån hjertat
upp till läpparne för att helsa rättvisans
martyrer, kämparne för folkens frihet.
Gardets sköna regimenter, i det de passerade
förbi kejsaren, aflemnade, det ena efter det
andra, sin med blommor omlindade fana.
En cent-garde emottag den ärorika trasan.
Kejsaren helsade regimentet, och det
fortsatte sin marsch. Zuaverne blefvo
naturligtvis firade framför andra. En af deras
öfverstar satt som uti en hel trädgård af
blommor, hvilka hängde ned ifrån alla
kanter af hans sadel. Turcos voro mera ett
föremål för nyfikenhet, än för verklig
sympatin; rykten, som hade spridt sig före
denna ceremoni om de åtgärder af
ytterlig stränghet, hvilka blifvit framkallade af
dessa profetens barns brist på disciplin,
gjorde att man något betänkte sig i sin
enthusiasm. Men liniens regimenter
applåderades på det kraftigaste.
Efter de särskilda divisionerna af det
kejserliga gardet, inträdde den första
korpsen, kommenderad af marskalk Baraguay
d’Hilliers, på arenan; hans namn står
inskrifvet vid sidan af namnet på den första
i Italien vnnna segern. Han emottogs
derföre af varma, enthusiastiska helsningar.
Några generaler fingo emottaga särskilda
bevis på sympatbi; men i allmänhet omfattade
hänryckningen hela arméen och gjorde sig
icke skyldig till orättvisor eller partiskhet.
De österrikiska fanorna buros efter
första korpsen. Då de visade sig på
Vendome-platsen, helsades de med hurrarop. Men
straxt derpå var det som om en känsla af
aktning, af konvenans, kommit och hållit
tillbaka detta utbrott af segerstolthet, och
en af troféerna, som var fullkomligt
genomskjuten af drufhagel, vittnade stolt om
de besegrades tapperhet och anbefallte
segrarne blygsamhet.
Efter fanorna drogos de trettioåtta
kanoner, som blifvit tagna från österrikarne.
Marskalk Mac Mahon, i spetsen för
2:dra korpsen, blef alldeles utomordentligt
firad. Redan på boulevarden, under
Jockey-klubben, af hvilken hertigen af Magenta
är medlem, fick han emottaga ett regn af
blommor och en åska af handklappningar.
Hertigen besvarade med blygsamma
helsningar denna invigning af hans nya ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
