Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
ocli varit nära att med sig föra den
omnämnda personen, hvilken endast räddats
genom ett till lionom utkastadt rep. Om
fredagen och lördagen lärer vattnets lopp ännu
ha varit mera jemnt och vackert, eluiru
visserligen häftigt på samma gång. Också
lärer man i början haft anledning att
hoppas, det fällningen, fastän ofrivillig, skulle
lyckas väl, men — försynen ville annorlunda.
Om söndagsmorgonen lärer det först ha
börjat att gå hett till. En då närvarande
person berättade mig att en mer än en
verst bred vik, i närheten af en
nämndeman Sinkonens boning, bildat sig inom 20
minuter. Det var från denna punkt, som
staden Joensuu hotades. Skulle strömmen
ej blifvit hejdad genom ett berg, vore
Joensuu nu troligen förstördt.
Märkeligt nog, erhöll jag, fastän jag
vistades blott 2:ne mil från stället, först
lördagsaftonen underrättelse om tilldragelsen.
Jag gick genast till närmaste strand och
O o O
såg om möjligen vattnet i Orivesi hade höjt
sig. En förökning af 2 à 3 tum tyckte jag
mig äfven förmärka. Om söndagen var
förökningen synligare. Närbelägna ängar stodo
då redan under vatten, och påföljande
måndag hade vattnet redan höjt sig ined mer än
en aln. Då beslöt jag att begifva mig af
till ort och ställe. Jag satte mig kl. £ 11
morg. i en ensitsig chaise med en liten
o —
dränggosse på bocken, och var inom 2:ue
timmar vid det stället der kanalen
genomskär vägen emellan Ylämylly gästgifveri och
Joensuu stad. Jag såg en strid elf af 6 à
700 fots bredd, så att det var mig omöjligt
att igenkänna de på den motstående
Joen-suu-sidan varande personer. Vågorna höjde
sig temmeligen djerft äfven der, fastän
strömmen var jemnare äti annorstädes. Blott
när de spolade öfver en fura eller något
buskigt träd kastade de sin leriga fradga i
O ’ O
höjden. Men en 2 à 400 famnar nedanom
vägen, invidPyhäselkäs strand der sjöns
vattenmassa troligen hejdade farten, reste sig
vågorna brant 4 à 6 famnar höga och erbjödo
en grandios anblick, påminnande om
Imatra, — ehuru mindre vackert, derföre att
vattnet var lerblandadt,— men mera
storartadt och imponerande. Ja, Imatra tycktes
mig mindre än denna ström, hvilken skulle
höja vattnet i Orivesi och nedanom belägna
sjöar, samt derigenom förorsaka ofantliga
skador.
Jag närmade mig Pyhäselkäs strand och
såg der en sträcka af par verst fylld med
träd, dels redan fästade i den hårdt packade
sandiga ler- och mo-jorden, som blifvit
nedförd med strömmen, dels seglande på det
oroliga vattnets yta, än stående, än
ikull-fallna, ungefär sådana, som man skulle
föreställa sig de flytande öarne i Missouri och
andra amerikanska floder; och ej långt från
mig höll man på att undan vattnets
stigande skära en vid stranden belägen med
råg besådd sved. Från detta ställe begaf
jag mig åter till vägen och satte mig i
mitt åkdon och for på en biväg genom
Onttola till den väg, som leder från
Ylämylly till Kylmäoja och så vidare åt
Kon-tiolaks kapell.
Jag färdades genom nämnde Onttola by,
som kommer att lida ofantligt genom den af
vattnet bortspolade jorden, och stannade min
bäst vid en från Joensuu-vägen ungefär 2
O O
verst belägen gård. En karl följde mig till
kanalen, som på detta ställe hade en bredd af
l| verst och der hade förstört en under
hemmanet lydande äng. På motsatta sidan
syntes folk under chefens eget kommando
arbeta med länga störar och i närheten så^os
o o
tvenne gårdar, hvilka ej tycktes vara långt
ifrån att infalla i strömmen. *) Det var der,
som den omnämnda viken hade bildat sig.
Också liknade kanalen der mera en vik än en
ström. Vattnets fart var visserligen stark och
*) Många egendomliga händelser onJtalas, hvilka
vittna om öfversvämningens häftighet. Lador, fvllds
med hö, hade ifrån branten nedfallit och alldeles
försvunnit i den häftiga strömmen. En gumma
som hade eldat en badstuga och var gängen att
söka dem skulle bada för tillfället, såg, dä hon
återkom, badstugan, med röken hvirflande ifrån
taket, nedrusa utför den skummande branten och
försvinna i obekanta öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
