Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
så kunde man ju vänta med lugnt
tålamod, tills förhållandena hunnit taga en
gynnsammare vändning. Då skulle också
modershjertat kröna dotterns lycka med
sitt ja ocli sin välsignelse.
Visserligen var Schiller ännu icke i den
ställning, att han kunde grundlägga ott
eget Ijo. Emellertid hoppades han att
genom skriftställeri kunna årligen förtjena
000 Thaler, och han hade redan ett och annat
år förtjenat så mycket. Dessutom ville
han hos hertigen af Weimar anhålla om
en stadig pension; och om han också af
denne ej erhölle mer än 200 Thaler, så
vore detta dock ett ingalunda föraktligt
tillskott, oberoende af tillfälliga
omständigheter. Nästan lika så mycket tänkte ban
kunna inbi inga genom sina akademiska
föreläsningar. Ocb om han hade 1,000 Thaler,
så kunde ban utan betänkande föra sin
"Lolo’’ till altaret. Tillochmed om ban,
efter den lägsta beräkning, icke kunde brin-
O O ’
ga sina inkomster högre iin till 700
Thaler, så skulle ban dock dermed under de
första åren möjligen slå sig ut. Derjemte
umgicks ban med planer att nedsätta sig
på någon ort, t. ex. Wien eller Berlin,
der en blidare stjerna säkert skulle le emot
hans talang.
i dylika förhoppningar begaf ban sig
ännu samma dag bort ifrån Lauchstädt.
Ingen visste af skuldens besök. De
förlofvade gömde sin lycka i sina själars
hemligaste djup.
Men för den bepröfvade vännen kunde
Schiller icke tillsluta sin hjerta. Han reste
till Leipzig, der han hade beramat en
sammankomst med Körner. Och ban lefde der
ännu engång igenom de saliga minuter,
hvilka ban tillbragt i Lauchstädt. Alltintr
a o
omkring honom hade klädt sig uti
rosenskimmer. "Min själ sväfvar", bekände
ban för vännen, "i en ny och skön verld.
Poetiska gestalter uppstiga åter
rundtomkring mig. Fri och djerf genomsvärmar
jag tankens verld, då min själ har en
egendom och icke mera kan löpa fara att tap-
pas bort ifrån sig sjelf. Med gladt mod
blickar jag emot mitt framtida öde. Några
år ännu, och jag skall lefva i full
besittning af min ande, ja, jag hoppas att
återkomma till min ungdom: deü gifver mig
tillbaka ett inre skaldelif."
Körner var lycklig med den lycklige
vännen. I ljut erinring genomgingo du
ännu engång alla de vägar, hvilka skalden
vandrat fram i storm och i solsken. De
rastade i Bauerbach, i Rudolstadt, i
Lauchstädt. Schiller visste knappt huru det
egentligen var med honom. Den saliga morgon,
som ban upplefvat, aftonen i vännens
armar, — så mycket fröjd hade ännu ingen
enda dag i hans lif förunnat honom.
"Må nu också mulna dagar komma",
ropade ban med strålande blick, "jag har
lefvat ocli jag liar älskat!"
Utdrag ur kyrkoboken i Wenigenjena:
D. 22 Februari 1790 blefvo i härvarande
kyrka hertiglige rneiningenske hofrådet ocb
professorn i Jena, herr Johann Christoph
Friedrich Schiller och fröken Charlotte
Louise Antoinette von Lengefcld ifrån
lin-dolstadt, efter föregången enkel lysning, i
tysthet sammanvigde af härvarande
hjelp-predikanten Erhard Schmidt.
B ett gladt
Skäl! für do flickor, som livila i jorden
-Som ännu då hjertat drömmande slog
Och blicken med frid mot morgonen log
Fått gä som den trogne dödsengelns brud
Från hemmet hos oss till hemmet hos Gud
I hans himmel.
Moderligt mullen omsluter de ljufva,
Som älskat och älskats här utan svek:
De sofva som barnet bort från sin lek
Med blommande kransen än i sin hand
Och löjet så mildt kring munnen ibland
I det tysta.
—s—l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
